Inför DIF-Falkenberg

DIF har spelat sex raka matcher mot Falkenberg i superettan utan att förlora. Det krävs att vårt halva b-lag presterar något extraordinärt för att den sviten inte ska spricka i morgon. Jag har en känsla av att Fredrik Ahlman kommer att klara sig bra om han får chansen som vänsterback. Då är jag mer orolig för det centrala mittfältet. Vem ska ta det defensiva ansvaret när Yankuba Ceesay är i Afrika och Erik Nilsson inte ens finns med i truppen?

Min startelva:

S. Nurme
K. Norrbin - F. Holmberg - M. Tappert - F. Ahlman
A. Holmberg - T. Solberg
C. Lallet - D. Godar - M. Garcia
S. Hasani

Bänken:
J. Fromholdt, A. Gunnarsson, J. Bertilsson,
M. Simunovic, D. Doslic

Gambia Sports

Jag googlade lite på Yankuba Ceesay och ramlade in på den häftiga sajten Gambia Sports. Förmodligen är det fördomarna som spökar, men jag blir väldigt positivt överraskad när en skribent som sitter på en annan kontinent får till en sådan här klockren text om Degerfors. Sedan klickar jag vidare och hittar något riktigt intressant. Tydligen blev DIF tvunget att lägga upp 15 000 euro extra till klubben Wallidan för att få Yankuba Ceesay spelklar. Den uppgiften har jag inte sett i någon av tidningarna här hemma.

Landslagsmannen

Yankuba Ceesay har rest till Afrika för att spela VM-kval och blir borta i fyra matcher. Det är förstås ett tungt avbräck, men lite coolt också. När hade DIF en a-landslagsman i truppen senast? Eirik Lamöys gästspel som same räknas förstås inte. Gjorde Frank Seator möjligtvis någon landskamp? Gbassay Bangura?

Allvarligt talat ...

Christoffer Wiktorsson "lovas speltid" i en betydelselös juniorlandskamp på lördag. Samtidigt spelar hans klubblag en mycket viktig seriematch - utan att ha tillgång till någon naturlig vänsterback. Ring Hans Lindbom, Andreas Andersson!

Vem blir vänsterback?

Markus Karlsson tog inte sitt ansvar som lagkapten i söndags. Att snacka till sig en avstängning i ett läge när tre andra försvarare redan är indisponibla var förstås idiotiskt. Nu är den stora frågan vem som ska spela vänsterback mot Falkenberg på lördag. Lokaltidningarna lanserar Fredrik Ahlman som ett mycket intressant alternativ. Ett annat skulle kunna vara - Christoffer Wiktorsson. Enligt uppgift fick han ingen speltid alls i den första matchen i EM-kvalet. Dessutom verkar det som om chansen till avancemang mycket väl kan vara borta på lördag. Borde det inte gå att förklara läget för förbundskaptenen Hans Lindbom och få hem vår backklippa ett par dagar tidigare i sådana fall?

Före Sirius

Vid sidan av allt annat innebär gårdagens resultat att DIF ligger tre poäng före Sirius i tabellen. Vad hade spelbolagen gett för odds på det efter premiären den 15 april? Skapligt höga, skulle jag tro.

Matchbilder

Lokala TV4 i Växjö gör ett eget ambitiöst fotbollsmagasin. Programmet från i morse innehåller härliga bilder från gårdagens match på Strandvallen. Hörnmålen tål förstås att tittas på, men mest imponerad blir jag av Simon Nurmes räddning efter Marcus Ekenbergs frispark i den andra halvleken. Vilken keeper!

Tack Gud

Att jobba när det är match kan vara kämpigt ibland, men inte i går. Omedelbart efter slutsignalen fick jag kasta mig iväg för att hinna till en kyrkokonsert som skulle bevakas. Att lyssna på ett fyrtiotal körsångare som mässade "Ära vara Gud i höjden. Vi lovar dig, vi välsignar dig, vi prisar och ärar dig. Vi tackar dig för din stora barmhärtighet." på latin kändes väldigt passande just då.

Mjällby-DIF 1-2

Mitt fotbollsjag har klara manodepressiva drag. Den korta förhandstexten jag klottrade ned i går kväll var förmodligen den suraste jag skrivit någonsin. Ett knappt dygn senare kändes det som att jag svävade en halv meter över marken när jag promenerade hem från jobbet. Problemen som har ältats de senaste dagarna kvarstår förstås, men det gör bara den här skrällen ännu skönare. Tre poäng. Borta. Mot Mjällby. Det kan vara hur betydelsefullt som helst när serien ska summeras.

Kloka ord

Sirius blev den första klubben i superettan att sparka tränaren. Pär Millqvist får gå och ersätts av Johan Mattson. Jag tycker absolut inte att DIF ska göra samma sak, men ett uttalande av Sirius nye tränare får spelarna gärna ta till sig redan inför dagens match:

"Vi måste börja om från början, men fram till på söndag hinner vi inte ändra på allt. Det enda vi egentligen kan ändra på är inställningen, ansvaret på planen och lidelsen. Det är det jag har snackat med spelarna om i dag. Klubbmärket sitter över hjärtat av en anledning, man ska brinna för sin klubb."

Inför Mjällby-DIF

Jag har nog aldrig varit så pessimistisk inför en match i superettan som inför den mot Mjällby i morgon. DIF har överraskat tidigare, men att det skulle bli poäng den här gången känns som en utopi. Det enda jag hoppas på är egentligen att laget får till åtminstone några avslut framåt. Att backa hem och försöka klara oavgjort tror jag inte ett dugg på. Mjällby kommer att göra mål ändå.

Min startelva:

S. Nurme
K. Norrbin - F. Holmberg - M. Tappert - M. Karlsson
J. Bertilsson - A. Holmberg - T. Solberg - D. Godar
S. Hasani - M. Garcia

Bänken:
J. Fromholdt, Y. Ceesay, E. Nilsson, C. Lallet, D. Doslic

U21: DIF-Brommapojkarna 3-5

Lösningen på representationslagets problem finns knappast i utvecklingslaget. 3-5 mot Brommapojkarna imponerar inte.

Vad är fel?

Det var underbart att lämna Stora Valla efter segern mot Åtvidaberg, men insikten fanns förstås någonstans i bakhuvudet redan då. Efter förlusten i går slog den igenom med full kraft. DIF är inte bra i år. Varför? Just nu är det populärt att skylla på att Andreas Andersson och Jan Stahre bor i Stockholm. Tidigare har det talats mycket om de misslyckade värvningarna. Jag tror att det går mycket djupare än så. Bortsett från de där fantastiska veckorna i höstas har det faktiskt sett ut så här i nästan två år nu. DIF har bytt både tränare och spelare på vägen, men laget bara fortsätter att förlora. Losermentaliteten verkar helt enkelt ha satt sig i tröjorna. Det är allvarligt. Vad som bör göras vet jag inte, men det kanske är läge att testa någon form av mental träning?

Ängelholm-DIF 2-0

Det här var en sådan där match som borde få alla ansvariga inom DIF att fråga sig vad som har gått snett. Ängelholm är en nykomling i superettan utan några som helst traditioner att luta sig mot. Laget återfinns i en ganska liten kommun och verkar inte ha några supportrar. 700 åskådare en skön onsdagskväll i maj säger det mesta. Sponsorer då? Nja, med tanke på att Rögle återfinns i samma stad gissar jag att intäkterna är små. Med andra ord kunde förutsättningarna inte vara mycket sämre. Trots det pissar laget på populära, ansedda och anrika DIF i 90 minuter. Det här var faktiskt bottenlöst uselt. Riktigt jävla ruttet. Fy fan.

Ett citat

"Det är klubben som fostrat ett otal spelare som gjort karriär i andra klubbar över hela Europa. Namn som Ralf Edström, Ulf Ottosson, Andreas Andersson och Hasse Berg är bara några av dem. Deras arena Stora Valla är också känd."

Ängelholms officiella hemsida slänger in en riktig joker bland de rödvita legendarerna i sin text inför morgondagen.

Inför Ängelholm-DIF

Jag förväntar mig en riktigt tuff match i morgon. Nykomlingen Ängelholm har bara fyra poäng men verkar ha imponerat spelmässigt så här långt. Efter premiären mot Häcken var tv-kommentatorn Niklas Jarelind snudd på lyrisk, för att ta ett exempel. En poäng för DIF i Skåne vore fullt godkänt.

Min startelva:

S. Nurme
K. Norrbin - F. Holmberg - M. Tappert - M. Karlsson
Y. Ceesay - T. Solberg
D. Godar - A. Holmberg - M. Garcia
D. Doslic

Bänken:
J. Fromholdt, C. Wiktorsson, J. Bertilsson, C. Lallet, J. Pettersson

Spelarkritik 2

Tobias Solberg är ett fenomen. Han är ständigt ifrågasatt men lyckas alltid försvara sin plats i startelvan, oavsett vilka nyförvärv som ansluter. Mot Åtvidaberg var det han som tog tag i spelet på det centrala mittfältet. Några sådana insatser till och jag är beredd att förlåta jättetabben i slutsekunderna mot Limhamn Bunkeflo.

Fredrik Holmberg är alldeles för ojämn. Efter en stabil insats borta mot Örgryte höll han på att snubbla hem en trepoängare till Åtvidaberg nästan helt på egen hand. Lägstanivån måste bli högre om han ska försvara sin plats när Magnus Samuelsson är tillbaka.

Dejan Godar har i princip bara fått spela en halvlek i de här tre matcherna. Då - borta mot Örgryte - var han helt osynlig. En besvikelse förstås, men jag är inte beredd att ge upp riktigt än. Under pausen senast cykelsparkade han in ett inlägg från någon av de andra avbytarna, bara så där i förbifarten. Hur snyggt som helst. Det finns väldigt mycket teknik i de fötterna.

Yankuba Ceesay är också en liten besvikelse. Jag tyckte att det såg lovande ut i den första matchen, men nu börjar det kännas som att han håller igen och sejfar för mycket. Den där tuffheten som gav floder av gula kort nere i Sydamerika har vi inte sett mycket av, till exempel. Jag tror fortfarande att han har potential att bli en given startspelare, men då måste han våga ta för sig mer.

Markus Karlsson har anklagats för att ha stora brister i defensiven, men ingen kan ta ifrån honom att han är lagets kanske bästa anfallsvapen. När han kommer stormande längs vänsterkanten är det inte många som hänger med. Fråga Erik Moberg.

Johan Bertilsson står fortfarande och stampar. Visst finns potentialen, men när motståndet blivit tuffare i de två senaste matcherna har han i princip inte fått någonting uträttat.

Christoffer Wiktorsson ser inte ut att trivas till höger. Allt går långsammare än det borde göra när han får lägga över bollen på vänsterfoten och riktigt tänka efter innan han slår den där passningen som hade kommit automatiskt på den andra kanten. Jan Stahre sa något om att han skulle kunna bryta in i planen och avsluta, men den tanken faller förstås när han knappt tar sig över mittlinjen. Ett stort resursslöseri, känns det som.

Erik Nilsson startade mot Limhamn Bunkeflo och gjorde inte alls bort sig. Trots det är känslan att han står ganska långt från startelvan just nu. Allergin har inte gjort saken bättre.

Spelarkritik 1

Jag har aldrig gett mig in på att betygsätta enskilda spelare efter en match, men nu när jag har sett DIF i tre raka serieframträdanden känns det som att det är dags att samla några intryck.

Simon Nurme utstrålar mer pondus än tidigare och ser ut att ha tagit ett tagit ett ordentligt steg framåt i år. Matchen mot Åtvidaberg är nog den första jag har sett där det faktiskt kändes som att han räddade trepoängaren. Det lovar gott för framtiden.

Magnus Tappert har också inlett säsongen bra, men tufft och rejält mittbacksspel. Förhoppningsvis har Andreas Andersson redan inlett diskussionerna om ett nytt kontrakt. Att bäste polaren Christophe Lallet har anslutit till truppen bidrar förhoppningsvis till att intresset för att stanna i Degerfors har ökat.

Johan Pettersson är en stor besvikelse så här långt. Han har inte varit särskilt delaktig i spelet och ser långsam och oengagerad ut när han väl får tag i bollen. Personligen sätter jag ett litet frågetecken för motivationen. Johan Pettersson bor kvar i Örebro och bloggar hellre om sina gamla lagkamrater än om de nya. Jag får känslan av att han betraktar det här lite grann som ett mellanår, och det är förstås ingen bra utgångspunkt.

Christophe Lallet verkar inte vara särskilt nära en plats i startelvan, men han tillför alltid mycket energi när han får hoppa in. En rätt bra spelare att ha i truppen, trots allt.

Andreas Holmberg har fortfarande inte riktigt levt upp till de höga förväntningarna jag haft ända sedan han kom som hajpat nyförvärv förra sommaren. Insatserna mot Limhamn Bunkeflo och Åtvidaberg var helt okej, men jag förväntar mig att det ska hända ännu mer framåt. Förhoppningsvis kommer det när han har fått spela ytterligare några matcher efter sin skada.

Mano Garcia har befäst sin position som lagets bäste spelare. Han är spelintelligent, har fantastisk teknik och jobbar alltid stenhårt i 90 minuter. Just nu framstår det som ett skämt att han anklagades för att vara dåligt tränad i vintras. Om jag ska lyfta fram något negativt blir det förstås ineffektiviteten i straffområdet. En straffmål på fem seriematcher är betydligt sämre än vad jag hade hoppats på. Samtidigt är det inte bara hans eget fel. När anfallsspelet inte fungerar får han inte särskilt många lägen.

Shpetim Hasani ser vassare ut än under fjolåret. Han jobbar hårt, visar stor vilja och har en fantastisk förmåga att suga in långbollar samtidigt som han håller undan för motståndarförsvararna. Nu väntar vi bara på att han ska få i gång det egna målskyttet också. Nicken mot Limhamn Bunkeflo var riktigt tjusig, men det krävs mer än så för att det ska kunna betraktas som ett trendbrott.

Ett citat

"76 min: Tobias Solberg ger Degerfors ledningen med 3-1 på ett lågt skott av Tobias Solberg."

Torbjörn Karlgren - som gärna letar språkliga grodor i de seriösa lokaltidningarna - direktrapporterar från Stora Valla.

Kalmar borta

Där tog det roliga slut. Visst har lag från lägre divisioner skrällt tidigare i cupen, men Kalmar borta ... En sådan match vinner DIF kanske en gång på 100. Här kan vi snacka mardrömslottning.

Cupen: DIF-Jönköpings Södra 3-1

Jönköpings Södra har skadeproblem och kom till Stora Valla med ett halvt b-lag i dag. Jag var orolig när det stod 1-1 och direktrapporterna tydde på en jämn matchbild, men sedan tog Mano Garcia och Tobias Solberg tag i saken. Skönt! Nu öppnar sig intressanta möjligheter. Efter en helg där de allsvenska lagen fått däng i parti och minut har DIF stora möjligheter att få en riktigt gynnsam lottning i nästa omgång. Blir det så kan laget vara framme i kvartsfinal. Plötsligt känns cupen spännande igen.

Debut i dag?

Sedan några dagar tillbaka är Achille Traore på plats i Degerfors. Formen måste vara hyfsad, eftersom han finns med i den preliminära truppen inför dagens cupmatch mot Jönköpings Södra. Läge för ett intressant inhopp i andra halvlek?

Ståplatsidioti 2

Bortamatchen mot Örgryte är redan historia, men innan jag lägger den till handlingarna måste jag skriva något om det enda av underhållningsvärde som vi på bortasektionen bjöds på. Som bekant slutade spektaklet 2-0. Två gånger exploderade hemmapubliken i det där glädjeruset som jag inbillar mig att alla fotbollssupportrar vill åt. Nästan hela hemmapubliken. Längst ned på ena långsidan - så nära oss som möjligt - hade ett tiotal snubbar tagit plats. De hade ett eget sätt att fira. Omedelbart efter båda målen började de skandera "Hata hata hata Degerfors".

Naturligtvis var det ingen som lät sig provoceras. Paradoxalt nog bidrog klicken snarare till att höja den låga stämningen, eftersom det var omöjligt att inte börja skratta. Däremot har jag funderat lite grann i efterhand. Jag kan köpa att hatretoriken plockas fram i en match mot ärkefienden eller i extremt känsloladdade situationer, men när det egna laget just har gjort mål mot ett harmlöst bottengäng ... Det är faktiskt fullständigt hjärndött.

Ståplatsidioti 1

Stora Vallas ståplatsläktare är en fascinerande plats. Det verkar inte ha någon betydelse var på den man hamnar. På någon av bänkraderna bakom finns alltid minst en gubbe som tycker att "negern" och "svartingen" känns som fräscha begrepp 2008.

Stahre blev Ugghla

Jag tar tillbaka allt negativt jag har skrivit om Jan Stahre. Sångframträdandet i lördags var uppenbarligen ett genidrag.

Dom där uppe - dom där nere

Efter fem spelade omgångar är superettan redan på väg att bli en segregerad serie. Att toppklubbarna drar ifrån kan vi strunta i just nu. Betydligt intressantare är att hela nio lag står på fyra poäng eller mindre. En ganska extrem utveckling, på sitt sätt. Helst skulle jag förstås vilja känna mig så trygg att jag kunde strunta i motståndarnas resultat. Nu gör jag inte det, och då är det faktiskt skönt att det är fler som har det kämpigt. Det kanske inte kommer att krävas så många poäng för att ha fyra lag efter sig i år.

U21: Gefle-DIF 1-2

Utvecklingslaget tog en meriterande seger borta mot Gefle i kväll. Båda målen gjordes av Christophe Lallet. Där har vi en spelare som nog snart har gjort sig förtjänst av en ny chans i startelvan.

Otto till EM?

Jag utgår från att ingen missade det rödvita inslaget under presentationen av EM-truppen. Så här direktrapporterade Sportbladets Marcus Leifby inför Lars Lagerbäcks entré:

"Sebastian Rajalakso till EM? Någon? Nähe... Det fanns ju några som ville (vet inte om de fortfarande vill eller om de har sagt upp sig?) se honom i truppen och herregud... hur skulle den truppen se ut i övrigt? Skulle Ulf ”mål-Otto” Ottosson få en forwardsplats?"

Matchen med Ralf

Produktionen var ännu sämre än spelet, men vad spelar det för roll? När DIF har tagit säsongens första trepoängare är det förstås härligt att komma hem efter veckans första arbetsdag och klicka fram inspelningen. Så här lät det på TV4 Sport i lördags:

"Jag är född i Degerfors, så det klappar extra hårt för Degerfors naturligtvis."
- Ralf Edström svarar på Daniel Kristianssons fråga om vilket av de två lagen hans hjärta klappar mest för

"Det känns lite konstigt. Han är vänsterfotad, så han borde egentligen spela vänsterback. Då borde man kunna utnyttja honom mer."
- Radiosportens expert sällar sig till den spirande folkrörelsen som anser att Christoffer Wiktorsson är felplacerad

"Det är inte sant vad löjligt att hålla på och slänga sig. Vuxna karlar som slänger sig ned ... Stå på benen i stället, så kanske han hade kunnat skapa en chans i stället för att larva sig."
- Ralf Edström ilsknar till när Andreas Holmberg filmar (eller fälls?) i början av den andra halvleken

"Ja, denne Ceesay alltså. Ofta söker de ju honom, men det funkar inte för honom riktigt."
- Nyförvärvet från Gambia imponerar inte på Ralf Edström

"På anslagstavlan där borta står det fortfarande 0-0. Ser du det, Ralf?"
"Ja, de är inte vana vid att göra mål här."
- Daniel Kristiansson och Ralf Edström skojar efter ledningsmålet

"Tittar du på Degerfors anfallsspel i den andra halvleken så är det så gott som uteslutande på vänsterkanten som anfallen kommer upp, men en offensiv Markus Karlsson som låg bakom inlägget med målet, bland annat."
- Ralf Edström pekar på obalansen i hemmalagets offensiv

"För Degerfors del tycker jag att jag ser en liten ljusning när det gäller Hasani. Han vill ha boll mycket. Han har inte kommit till de heta målchanserna, men ... Jag såg honom en del förra året, och jag tycker att han ser lite piggare och raskare ut i år."
- Shpetim Hasani får nästan beröm av Ralf Edström

"Nurme har boxat bort det han ska, plus att han har gjort ett par riktigt bra räddningar ... Lite av en matchhjälte i så fall, Nurme. Det behöver han ha för sitt självförtroende."
- Ralf Edström hyllar hemmamålvakten efter 86 minuter ...

"Oj, oj, oj, oj, oj, säger man då."
- ... sju minuter senare får han nästan äta upp de orden när Simon Nurme gör tvålen i duschen-tricket

DIF-Åtvidaberg 1-0

En sådan här helg passar det bra att plocka fram klyschan om att tur och otur alltid jämnar ut sig i längden. Efter matcher som den mot Limhamn Bunkeflo i tredje omgången känns den mest som ett hån. Då är jag och många andra övertygade om att DIF är det mest otursförföljda laget i hela världen. Sedan dröjer det - oftast - bara några veckor tills det visar sig att vi har fel. Om inte jag hade solsting i lördags förtjänade Åtvidaberg att vinna med sisådär 2-0. DIF var uddlöst framåt, snubblade runt det egna straffområdet, bjöd på säsongens målvaktstavla i slutsekunderna - men tog tre poäng ändå. Ljuvligt. Nu blir det lite lättare att andas igen.

Inför DIF-Åtvidaberg

DIF är ett i stort sett lika bra fotbollslag som Åtvidaberg. Med tanke på tabellen framstår påståendet förmodligen som löjligt, men under de senaste säsongerna har bataljerna mellan lagen alltid varit tuffa och jämna. Se sent som för en dryg månad sedan slutade träningsmatchen på Cypern 0-0. Jag vägrar att tror att styrkeförhållandet har förändrats drastigt sedan dess. Nu gäller det bara att spelarna ger hundra procent ute på planen och agerar med skärpa i båda straffområdena. Då kan det bli en trevlig lördag.

Min startelva:

S. Nurme
K. Norrbin - F. Holmberg - M. Tappert - C. Wiktorsson
J. Bertilsson - Y. Ceesay - A. Holmberg - T. Solberg
M. Garcia - D. Doslic

Bänken:
J. Fromholdt, M. Karlsson, D. Godar, C. Lallet, S. Hasani

Ralfs sågning

Ralf Edström gör ett inhopp som tv-kommentator på lördag och laddar upp med att slugga lite grann mot DIF. Han har några poänger, men alla svingar träffar inte. Att döma ut nyförvärven så totalt efter fyra spelade matcher känns till exempel inte seriöst.

U21: DIF-Sirius 3-1

Utvecklingslaget tog revansch för premiärdebaclet och spöade Sirius med 3-1 i går kväll. Intressantast med matchen är att Dejan Doslic fortsätter att göra mål. Häromveckan blev det hela fem stycken för juniorerna. Det kanske är förmätet att ha en åsikt i frågan när jag inte har sett spelarna på träningarna, men med tanke på vad de äldre anfallarna har presterat känns det som att det snart är dags att ge honom en ordentlig chans i superettan. Inte fem minuter, inte en kvart utan en halvlek - minst.

För övrigt känns det en smula märkligt att den överlägset fylligaste rapporten från gårdagsmatchen på Stora Valla finns att läsa på Sirius officiella hemsida. Där få vi hemmalagets startelva, till exempel. Den har jag inte hittat någon annanstans.

Jävlar anamma

Med någon minut kvar av matchen i går var Dick Last ute och plockade åt sig en boll vid kanten av målområdet. Sedan föll han som en fura över Shpetim Hasanis utsträckta ben. När hemmabackarna började skälla skyndade en ursinnig Mano Garcia till. Ett tag hängde smockan riktigt i luften. Jag skäms lite för att skriva det, men det var faktiskt skönt att se. Under de senaste veckorna har det känts som att de positiva tongångarna från det rödvita lägret gränsar till ett strutsbeteende. Nu visade i alla fall två spelare att de också är ordentligt frustrerade. Det kan vara något bra. Nästa steg blir att ta den där frustrationen och omvandla den till gammalt hederligt jävlar anamma. Det behövs för att DIF ska ha en chans att rubba Åtvidaberg på lördag.

Zavadil vs Godar

En tjeckisk mittfältare var den stora skillnaden mellan lagen i går. Pavel Zavadil var glimrande och skapade mycket oreda i det rödvita försvaret med sina äckligt precisa passningar. Det känns bitterljuvt att konstatera att han faktiskt kopplades samman med DIF i vintras. Nu fick vi som bekant Dejan Godar i stället. Jag dömer inte någon efter bara en match, men om det fortsätter att se ut så här satsade Andreas Andersson definitivt på fel spelare.

Örgryte-DIF 2-0

Förra året kändes det helt okej att åka hem från Valhalla IP, trots förlusten. Då spelade DIF jämnt mot ett lag som kom direkt från allsvenskan. Den här gången var det klasskillnad. DIF hade hyfsade perioder i början av båda halvlekarna, men annars var det snudd på spel mot ett mål. Örgryte var bra och blir säkert ett topplag i år. DIF blir nog ett bottenlag. Jag vill fortfarande tro på något mer, men efter en poäng på fyra matcher är det väldigt svårt.

Inför Örgryte-DIF

Om allt går som planerat drar jag till Göteborg direkt efter jobbet i morgon. Sunt förnuft säger att kvällen slutar med nio tunga mil hem på E 45, men så här dagen före tillåter jag mig ändå att vädra viss optimism. Örgryte har gått halvknackigt hittills och måste vinna för att det inte ska börja jäsa ordentligt bland supportrarna. DIF är förstås också i stort behov av poäng, men egentligen är det inte i den här matchen de ska tas. Med andra ord ligger pressen på hemmaspelarna. Lägg ihop det med att DIF har sett bättre och bättre ut och att vi nog får se bollvinnaren Yankuba Ceesay, framspelaren Dejan Godar och målskytten Mano Garcia på planen samtidigt för första gången i superettan. Luktar det inte lite skräll?

Min startelva:

S. Nurme
K. Norrbin - F. Holmberg - M. Tappert - C. Wiktorsson
J. Bertilsson - Y. Ceesay - D. Godar - M. Karlsson
M. Garcia - S. Hasani

Bänken:
J. Fromholdt, T. Solberg, A. Holmberg, C. Lallet, J. Pettersson

Nya blogglänkar

De flesta rödvita verkar vara försatta i vänteläge just nu. Jag hittar faktiskt heller inget att skriva om. Däremot har jag lagt till tre bloggar som berör superettan bland länkarna till höger. Den första är hur ambitiös som helst, den andra kanske kan bli något och den tredje görs av min absoluta favoritkommentator. Håll till godo.

Mardrömslottning

Det finns två scenarier som gör att jag skulle beteckna en cuplottning som gynnsam. DIF kan paras ihop med en storklubb som ger uppmärksamhet och drar mycket publik om matchen spelas på Stora Valla, eller så får laget möta en klubb från en lägre division som bli lätt att besegra. Jönköpings Södra kvalar inte in i någon av kategorierna. Chansen till avancemang är förstås relativt god, men det finns också en överhängande risk för att DIF förlorar och åker ur inför sisådär 300 trötta hemmaåskådare. Trist.