DIF-AIK 0-1

Det är något speciellt med väntade förluster. Den bestående känslan efteråt är sällan besvikelse, frustration eller ilska. Snarare ett slags uppgiven tomhet. Man suckar och konstaterar att det gick ungefär som man trodde. Kontrollerar spelprogrammet för att se vilka bottenkonkurrenterna möter härnäst. Inser att avståndet till nedflyttningsstrecket snart kan vara tre poäng. Suckar igen.

Naturligtvis är det inte läge att börja tala om kris. De tre förlusterna på slutet har kommit mot två av seriens bästa och formstarkaste lag. Ändå känns det skönt att vi är framme vid sommaruppehållet. Drygt två veckor utan match är nog vad spelarna behöver nu.

6 519 personer såg matchen i kväll. Oerhört imponerande.