Boden och Ljungskile

För en och en halv månad sedan hyllade jag Ljungskile på Skitiga Bullen. Laget var nederlagstippat inför säsongen men överraskade stort i flera matcher under våren och sommaren. Jag och många andra gick och väntade på ett ras, men det kom aldrig. Plötsligt, med fyra matcher kvar mot relativt beskedliga motståndare, hade laget ordentligt häng på en kvalplats till allsvenskan. Då hände något. De två senaste helgerna har Ljungskile ställt till det för DIF genom att först kryssa mot Västra Frölunda och sedan förlora klart mot Mjällby. Nu väntar Boden på bortaplan.

Boden är ett ännu större mysterium. Jag minns att jag satt på Skarsjövallen i början av september och hörde en klentrogen speaker rapportera om hur laget öste in mål mot serieledaren AIK. Efter den överraskande bortasegern mot Trelleborg i omgången efter såg kontraktet ut att vara säkrat. Sedan kom kollapsen. Fyra raka förluster och noll mål framåt gör att laget har halkat ned under nedflyttningsstrecket. Tidigare i veckan bestämde sig en desperat klubbledning för att sparka tränarduon med endast två matcher kvar av säsongen.

Om Ljungskile vinner i morgon är DIF klart för spel i superettan nästa år. Om matchen slutar oavgjord är utgångsläget inför sista omgången väldigt bra. Tyvärr finns det mycket som talar för att det inte blir så. Även om formen är usel kommer Bodens förlustsvit inte att vara för evigt. Beslutet att byta tränare kan ge den lilla extra kicken som krävs för att bryta trenden. Dessutom har spelarna dagens resultat att gå på. De vet att de behöver vinna. Jag har en otäck känsla av att de fixar det.