En underbar dag

Det finns många känslor förknippade med fotboll. Även de som säger sig vara ointresserade brukar kunna ryckas med i glädjeyran efter ett vackert mål eller en viktig seger. De har svårare att förstå det andra. Oron. Frustrationen. Ångesten som sipprar över och sprider sig tills den besudlar hela tillvaron.

Hösten 2005 har varit en känslomässig berg- och dalbana för oss som brinner för DIF. För bara ett dygn sedan var vi längre ned än någonsin. Nu är vi uppe och framme vid målet. Lättnaden är enorm. Ett par timmar efter avgörandet i eftermiddags snörde jag på mig löparskorna och gav mig ut på en joggingrunda. Jag har usel kondition och brukar vara fullständigt utmattad när jag är tillbaka och stapplar uppför trapporna till lägenheten. Den här gången var jag knappt andfådd. Det kändes som att jag kunde springa hur långt som helst.