Lagrell och bögarna

En kulen höstmorgon för tre år sedan tog jag tåget från Göteborg till Småland. Jag och en kurskamrat på journalisthögskolan var mitt uppe i vårt examensarbete om synen på homosexualitet inom herrfotbollen. Nu hade vi fått en intervju med hövdingen själv. Lars-Åke Lagrell tog emot i sitt tjänsterum på länsstyrelsen i Växjö. Han hälsade glatt, poserade för kameran och svarade uttömmande på alla våra frågor. Det handlade om värderingar, fotbollens roll i samhället och vikten av att alla ska känna sig välkomna i ett omklädningsrum.

Sent i söndags kväll slog jag mig ned i tv-soffan hemma och såg sista reprisen av förra veckans Faktum. Även här var temat fotboll och homosexualitet. Efter att ha pratat runt bland spelare och ledare ringde reportern upp Lars-Åke Lagrell och undrade om han tror att bögar känner sig hemma i den svenska fotbollsrörelsen. Svaret? "Jag har aldrig funderat på det. Du är den första som ställer frågan."

Fotbollförbundets ordförande är inte unik. Nu för tiden är svenska idrottspampar väldigt bra på att prata om jämlikhet. När journalisterna dragit vidare händer – absolut ingenting.