2006

I nyårstider är det populärt att se tillbaka och göra bokslut över det som varit. Jag väljer motsatsen och tar mig an framtiden. Så här kan det bli när fantasin tillåts skena:

Trots att förhandsbeskeden varit positiva lyckas DIF inte knyta till sig Eirik Lamøy och Daniel Freire Mendes. Lennart Vestervall går ut i lokalpressen och förklarar att ledningen är nöjd med den befintliga truppen. Ett stort misstag, visar det sig. Renato Rodrigues platsar inte, Abder Kabous hänger med huvudet och Andreas Drugge lufsar runt på mittplanen och ser oengagerad ut. Uppgivenheten sprider sig i truppen och gör att Tony Gustavssons framgångsrika lagbygge vittrar sönder. Knappt någon av spelarna kommer upp i samma klass som under fjolårssäsongen. Det stora undantaget är Stefan Larsson. Under VM-uppehållet utnyttjar Örgryte det nya samarbetsavtalet till att plocka upp honom till allsvenskan. DIF tappar i defensiven och rasar ytterligare i tabellen. I slutet av september bestämmer sig ledningen för att agera. Lennart Vestervall kallar till ny presskonferens och förklarar att Tony Gustavsson får kliva åt sidan. Ersättare blir – Kenneth Nordling. DIF förlorar de sex avslutade matcherna och slutar klart sist. Under november och december försvinner två tredjedelar av spelarna i laget.

Nej, så blir det förstås inte alls. I själva verket visar det sig att ledningen träffat helt rätt med nyförvärven. Renato Rodrigues stärker konkurrensen och bidrar till att backlinjen hittar tillbaka till det stabila spelet från våren 2005. Abder Kabous tillför nya dimensioner i passningsspelet och Andreas Drugge gör att alla snart har glömt Ola Toivonen. Eirik Lamøy blir årets sensation i superettan och Daniel Freire Mendes vinner skytteligan. Dessutom fortsätter spelare som Sebastian Karlsson, Emil Johansson och Tobias Larsson att utvecklas. DIF har en bred trupp och överraskar genom att ta sig upp i tabellens absoluta toppskikt under hösten. Efter en dramatisk sista omgång kniper laget tredjeplatsen på bättre målskillnad än Örebro. För motståndet i det allsvenska kvalet svarar AIK. Efter en mållös första match tar AIK en tidig ledning i returen. Tio minuter före slutet kvitterar Tobias Larsson efter en tilltrasslad situation vid en hörna. Matchuret tickar vidare och har just passerat 90 minuter när Henrik Berger får bollen utanför motståndarens straffområde. I sin 370:e och sista match för klubben (Ulf Ottosson gjorde 369) avancerar han några steg och prickskjuter 2-1 i Daniel Örlunds vänstra kryss. DIF är allsvenskt igen.

Realistiskt? Nja. Det troligaste är att vi får uppleva ett mellanting mellan de två mest extrema scenarierna. Blir det så kommer i alla fall jag att vara nöjd med fotbollsåret 2006.