Anfallare 2 och 3

Allt fler oroas över ledningens extrema sätt att bygga laget bakifrån. Inom loppet av några dagar har Herman, Anders Eriksson och Ida Thunberg skrivit snarlika inlägg i sina bloggar. Alla är överens om att det måste hända något i anfallsfrågan.

Själv är jag inte särskilt bekymrad över den pågående jakten på en ny Shpetim Hasani. Det lilla jag har fått veta tyder på att DIF har en riktigt intressant spelare på gång. Däremot funderar jag mycket på vad som händer där bakom. Även om Tony Gustavsson fortsätter att spela med en anfallare från start behövs åtminstone två goda alternativ i truppen. För det första kan spelare alltid bli skadade eller avstängda. För det andra kommer DIF garanterat att hamna i situationer där laget måste satsa framåt för att vända ett underläge. Då behövs två eller tre anfallare på planen. Slutsatsen blir att klubben måste knyta upp offensiva spelare som är relativt billiga och inte blir gnälliga om de får börja på avbytarbänken. Samtidigt måste de vara tillräckligt skickliga för att kunna sätta press på ett försvar i superettan. Det är ingen enkel ekvation.

Tobias Larsson har redan visat att han är en spelare som passar perfekt i rollen. Peter Samuelsson skulle också kunna vara det. Därför är det mycket oroväckande att de suktar efter kontrakt med norska Raufoss. Skulle båda försvinna måste DIF ge sig ut på jakt efter likvärdiga ersättare. På många sätt kan det bli en besvärligare uppgift än att rekrytera en stjärna till startelvan.