Nödvändigt att chansa

Även om det fortfarande saknas några underskrifter börjar bilden av nästa års trupp att klarna. Alla är inte positiva till nyförvärven. Under de senaste dagarna har vi kunnat läsa att Renato Rodrigues är för långsam, att Abder Kabous inte pallar för trycket och att Andreas Drugge saknar motivation.

För oroliga själar är det naturligt att fundera i de här banorna. Jag gör det också ibland. Samtidigt finns det en verklighet att ta hänsyn till. Om Abder Kabous hade fungerat bra i Norrköping hade han stannat där eller gått till en bättre klubb. Om Andreas Drugge hade fortsatt att utvecklas som för några år sedan hade han varit ordinarie i allsvenskan eller en europeisk proffsklubb. Anledningen till att de hamnat i DIF är att de har haft problem. Det måste vi acceptera. Vi brinner för en liten klubb med begränsade ekonomiska resurser. Om en sådan förening vill förstärka truppen med verklig spetskvalitet är det nödvändigt att ta vissa risker.

Själv vill jag vänta ytterligare några dagar med att bedöma ledningens arbete. Jag är fortfarande inte övertygad om att Eirik Lamøy flyttar söderut, till exempel. Enligt Tromsdalens hemsida har han inte bestämt sig ännu.