Ledningen och nyförvärven

Ni som inte tål att klubbledningen hyllas får sluta läsa här, för nu är det dags igen. Jag är oerhört imponerad över de senaste månadernas arbete med att förstärka truppen. Min känsla är att många fotbollsklubbar värvar för värvandets skull, utan att ha en klar strategi. Det gäller inte DIF. Klubben har agerat metodiskt och utgått från de egna behoven, utan att bry sig om vilka spelare som är heta på marknaden. Renato Rodrigues, Abder Kabous, Andreas Drugge, Daniel Mendes och Eirik Lamøy är handplockade av Tony Gustavsson. Var och en har värvats för att just han tillför särskilda kvaliteter till laget. Det bådar gott för framtiden.

Jämfört med förra året blir det en internationell prägel på truppen. Även här tycker jag att ledningen förtjänar beröm. Av de fyra utländska nyförvärven har tre erfarenhet från andra svenska klubbar. Det fjärde är en norrman som Tony Gustavsson har sett spela. Eftersom DIF är DIF ligger det nära till hands att jämföra med laget från andra sidan Kilsbergen. Under förra året värvade Örebro fyra utländska spelare som ingen hört talas om. Tre av dem tokfloppade medan den fjärde drabbades av svår hemlängtan. Det finns inga garantier för att utfallet blir bättre i DIF, men risken för obehagliga överraskningar borde vara betydligt mindre.