Om skadorna

Under de senaste veckorna har rapporteringen om DIF kretsat kring skadeläget i truppen. Enligt Kanon genomfördes aldrig någon läkarundersökning innan Andreas Drugge skrev på sitt kontrakt före jul. Det låter märkligt. Att Ola Toivonens ersättare missar stora delar av den viktiga försäsongen på grund av sin axel är illa nog. Dessutom finns det anledning att tro att den kommer att ställa till ytterligare problem i framtiden. En läkare som jag har pratat med säger att den här typen av skador kan vara besvärliga. Även om operationen lyckas kommer risken för att axeln ska hoppa ur led igen att vara betydligt större än normalt. Det är inget bra utgångsläge för någon som vill spela fotboll på elitnivå.

Beskedet om Henrik Janssons knäproblem känns något lättare att smälta. Den verklige cynikern skulle till och med kunna hävda att det är en positiv nyhet. Nu får Tony Gustavsson en anledning att sätta sig ned med dem som håller i pengarna och förklara att han behöver Jonatan Lundewall i truppen. Tyvärr tror jag inte att det kommer att ske. Därmed förstärks den oro jag har gett uttryck för tidigare. DIF har en startelva och en handfull avbytare som bör hålla god superettanklass. Bakom dem ser det väldigt tunt ut. När truppen sargas av skador – som nu – kommer det att märkas.