Sveriges Livorno?

Under mina nedkopplade dagar hann ännu en diskussion om fotboll och politik blossa upp och falna. Själv är jag kluven, precis som många andra. Historiskt sett är DIF ett arbetarlag. För mig är den vänsterpolitiska prägeln en av de saker som bidrar till att ge klubben en alldeles särskild lyster. Jag älskar historien om lynchmobben som väntade vid bron över Letälven när Yngve "Lurik" Flodberg hade varit och spelat match med tjänstemännen i Jannelund 1919. Jag ler fortfarande när jag tänker på Sven-Göran Erikssons sommarprat om lagledaren som ryckte Expressen ur näven på honom med orden "Så'n skit läser vi inte här!". Den dagen en etablerad fotbollsskribent plockar upp formuleringen "Sveriges Livorno" kommer jag att mysa. Samtidigt ser jag problemen. Jag tycker att DIF ska kunna vara en angelägenhet för alla. Därför vore det synd om politiken får sådant utrymme att den skrämmer bort supportrar som egentligen brinner för klubben.