Idrottsskador
Jag är en värmländsk idrottsprovinsialist. Först kommer förstås DIF. Sedan ingenting. Sedan ingenting. Sedan Färjestad. När Per Ledin lurade bort Tommy Salo och dunkade in 1-1 i går for jag upp ur tv-soffan för att jubla - och kände hur något i ryggen gick sönder. I dag har suttit på jobbet och försökt att skriva artiklar med en osynlig kniv mellan revbenen.
Vad jag har lärt mig? Att aldrig mer raljera över Andreas Drugge.
Vad jag har lärt mig? Att aldrig mer raljera över Andreas Drugge.
postat av Simon Rothelius klockan 21:48
4 Kommentarer:
Funderar på att skriva en artikel om vilka hälsofaror det medför att vara supporter till ett lag. Det här låter som att det kvalar in rätt bra. Krya på dig.
Du får ta det försiktigt ikväll. En magkänsla säger mig att det kommer att finnas flera anledningar att jubla högt, både över resultaten på hockeyplanen och på en viss låtsasmatta i Örebro
Herman: Gör det. Vi längtar efter uppdateringar.
Turbohasse: Ett rätt av två. Det enda positiva med resultatet i Göteborg är väl att ryggen mår bättre igen.
Herman borde sluta fundera på uppdateringar.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka