DIF-Åtvidaberg 1-1

Efter ett baklängesmål i den 95:e minuten är det lätt att känna att sådant här alltid drabbar DIF. Det stämmer inte. Ta bara matchen mot Åtvidaberg i höstas. Den gången gick övertidsfrisparken i ribban, rakt ned och ut. DIF kunde hålla undan och få med sig tre oerhört viktiga poäng. Den här gången blir det mål vid en i stort sett identisk situation. Klyschan om att turen tenderar att jämna ut sig stämmer faktiskt ganska bra.

En tröst? Naturligtvis inte. Själv slängde jag pennan i golvet så att plastflisorna flög när beskedet om Åtvidabergs kvitteringsmål dök upp på skärmen. Så var det med den självdisciplinen.