Nyförvärven

Gårdagens match var den första jag har sett DIF spela sedan förra årets avslutning mot Sundsvall. Naturligtvis tittade jag lite extra på nyförvärven. De första intrycken är ganska blandade.

Ingen kan ha undgått att Simon Nurme fick en dålig start i sin nya klubb. De två målen är egentligen inte så mycket att säga om. Det går alltid att drömma om fantomräddningar, men det här var två välplacerade avslut och inga målvaktstavlor. Mer oroväckande är kanske att Simon Nurme gav ett allmänt osäkert intryck. Han såg darrig ut i några situationer och utstrålade inte den pondus som en målvakt i slag brukar göra. Förhoppningsvis blir det betydligt bättre när han har fått några tävlingsmatcher i kroppen.

Magnus Tappert var ganska anonym i sin debut. Han tog för sig mer i den andra halvleken än i den första och hade bland annat ett bra skott som Dick Last fick sträcka ut ordentligt för att rädda. Trots det kom han inte fram lika naturligt som Markus Karlsson på den andra kanten. Passar nog bättre i mittförsvaret, trots allt.

Fredrik Holmberg hade många tuffa dueller med Örgrytes anfallsbjässe Ken Fagerberg. Jag tyckte att han såg ut att ha det ganska jobbigt i början, men på något sätt redde han ut de flesta situationerna. Statistiken visar att Örgryte bara kom fram till fem avslut under hela matchen. Det är ett gott betyg för en mittback.

Markus Karlsson var det av nyförvärven som imponerade mest. Resolut i försvarsspelet och giftig när han stötte framåt i samarbete med Jonas Bergman. Jag tror inte att vi kommer att sakna Emil Johansson under fortsättningen av säsongen.

Johan Bertilsson var totalt osynlig i den första halvleken men imponerade i den andra. Det finns mycket teknik i de fötterna. Om han tar för sig och vågar utmana ännu mer i de kommande matcherna kommer DIF att ha ett riktigt giftigt anfallsvapen.