Proppen ur?

48 minuter in på matchen mot Häcken i lördags var jag och min läktarkompanjon för dagen överens om en sak. Det var snudd på vansinne att låta Shpetim Hasani slå straffen. För det första brukar experterna hävda att den som har blivit fälld ska hålla sig undan i sådana lägen. För det andra hade Shpetim Hasani fortsatt på sin inslagna väg genom att skjuta högt över vid ett friläge i den första halvleken. För det tredje fick han gott om tid att stå och älta den och tidigare missar medan Häcken bytte målvakt. De flesta spelare skulle bli skakiga i en sådan situation, men Shpetim Hasani höll sig kall och placerade in bollen. Det var länge sedan jag såg en spelare bli så glad för ett straffmål i en vanlig seriematch.

Tobias Larsson dras också med ett envist rykte som målsumpare. Mot Häcken totalmissade han när han skulle bredsida bollen mot ett snudd på öppet mål i den första halvleken. Vid ett annat tillfälle passade han i stället för att skjuta från straffområdeslinjen och vid ett tredje prickade han en motståndarback när målvakten låg och sprattlade på marken. Trots det fick även han jubla till slut. Tio minuter före slutet kom han fri, gick förbi målvakten på vänster sida och rullade in det avgörande målet ur snäv vinkel. Jodå, Tobias Larsson blev rätt så glad han också. Förhoppningsvis innebär den här matchen att både han och Shpetim Hasani får lite lättare att hitta målet i fortsättningen. Det behöver DIF.