Manomania

Det finns ytterligare en sekvens från matchen mot Landskrona som har fastnat i mitt medvetande. Den ledde inte till något och har inte nämnts i rapporterna, men jag skulle beskriva den som högkaratigt fotbollsgodis. Jag tror att det var någon gång i den andra halvleken som en hög lyrboll damp ned vid fötterna på Mano Garcia. Precis bakom honom fanns ett par spelare från Landskrona. Nu får vi inte glömma att det är den svenska andraligan vi snackar om. Spelare på den här nivån brukar ha fullt sjå med att få kontroll över en sådan boll. Lyckas de med det väntar en närkamp med de där två motståndarna, och lyckas de vinna den kan de hitta på något konstruktivt. Kanske. Mano Garcia skippade det där. Han mötte bollen med en liten touch, lättade in den i en fri yta och satte full fart. Landskronaspelarna hade inte ens hunnit reagera när han var fem meter från dem och på väg mot mål med bollen under kontroll. En aktion av allra högsta klass.

Det var inte mer än några månader sedan som Mano Garcia kallades "truppspelare" i Vulkanernas gästbok. Många har hyllat honom sedan dess, men det där riktiga erkännandet har han fortfarande inte fått. Jag tycker att det är hög tid att börja betrakta honom som ett fynd av samma kaliber som Daniel Mendes.