Andreas Andersson
Jag hade egentligen tänkt avvakta med det här inlägget för att se om det händer något under de närmaste veckorna, men eftersom debatten är aktuell just nu är det väl lika bra att köra. Det handlar alltså om Andreas Andersson. Är han rätt man för jobbet som klubbchef? Jag är tyvärr inte så säker som jag skulle vilja vara.
Det här med rekryteringen av nya spelare var jag inne på redan i går. Jag tycker helt enkelt inte att det märks någon skillnad mellan hur det fungerar i dag och hur det fungerade för ett drygt år sedan. Att de ekonomiska förutsättningarna är annorlunda måste givetvis vägas in, men det kan inte vara hela förklaringen till att det har gått så trögt under vintern. Det finns betydligt resurssvagare klubbar än DIF som har värvat mer och bättre. Sedan har vi det här med Andreas Drugge. Många var imponerade av Andreas Anderssons sätt att sköta förhandlingarna med Trelleborg, men allt talar för att den slutliga övergångssumman som högst blev 800 000 kronor. Jämför det med de två miljoner kronorna som DIF fick för Daniel Mendes och det framstår som en rätt så dålig affär. Inga pluspoäng där, alltså. Det blir det inte heller när vi går in på de långsiktiga visionerna. När jobbet som klubbchef annonserades ut pratades det om att hon eller han skulle arbeta med att förstärka organisationen och varumärket DIF. Kan någon peka på något konkret som Andreas Andersson gjort på de två områdena? Själv kommer jag faktiskt inte på någonting.
Är jag för hård? Vet jag inte vad jag snackar om? Det är fullt möjligt - men om det är så beror det på bristande information. Jag är nästan osunt intresserad av DIF och läser i stort sett allt som rapporteras om föreningen. Trots det har jag ingen klar bild av vad vår klubbchef gör om dagarna. Om jag vore Andreas Andersson skulle jag ringa Torbjörn Wennersten redan i morgon, boka in en träff och redogöra för allt jag har gjort och tänker göra för att DIF ska bli bättre rustat för framtiden. Om det finns något att berätta - och det finns det säkert - vore det ett enkelt sätt att lugna mig och många andra. Jag vet nämligen att det finns fler som är oroliga.
Det här med rekryteringen av nya spelare var jag inne på redan i går. Jag tycker helt enkelt inte att det märks någon skillnad mellan hur det fungerar i dag och hur det fungerade för ett drygt år sedan. Att de ekonomiska förutsättningarna är annorlunda måste givetvis vägas in, men det kan inte vara hela förklaringen till att det har gått så trögt under vintern. Det finns betydligt resurssvagare klubbar än DIF som har värvat mer och bättre. Sedan har vi det här med Andreas Drugge. Många var imponerade av Andreas Anderssons sätt att sköta förhandlingarna med Trelleborg, men allt talar för att den slutliga övergångssumman som högst blev 800 000 kronor. Jämför det med de två miljoner kronorna som DIF fick för Daniel Mendes och det framstår som en rätt så dålig affär. Inga pluspoäng där, alltså. Det blir det inte heller när vi går in på de långsiktiga visionerna. När jobbet som klubbchef annonserades ut pratades det om att hon eller han skulle arbeta med att förstärka organisationen och varumärket DIF. Kan någon peka på något konkret som Andreas Andersson gjort på de två områdena? Själv kommer jag faktiskt inte på någonting.
Är jag för hård? Vet jag inte vad jag snackar om? Det är fullt möjligt - men om det är så beror det på bristande information. Jag är nästan osunt intresserad av DIF och läser i stort sett allt som rapporteras om föreningen. Trots det har jag ingen klar bild av vad vår klubbchef gör om dagarna. Om jag vore Andreas Andersson skulle jag ringa Torbjörn Wennersten redan i morgon, boka in en träff och redogöra för allt jag har gjort och tänker göra för att DIF ska bli bättre rustat för framtiden. Om det finns något att berätta - och det finns det säkert - vore det ett enkelt sätt att lugna mig och många andra. Jag vet nämligen att det finns fler som är oroliga.
postat av Simon Rothelius klockan 22:28
3 Kommentarer:
"Allt talar för att den slutgiltiga övergångssumman som högst blev 800 000", skriver du. När man läser din text upplever jag att just summan i sig är väldigt viktig för hur du bedömer Andreas. Då måste vi väl få bekräftat och säkerställt att det rör sig där omkring, innan vi så säkert tycker att det är dåligt? Vilken summa anser du skulle vara rätt, så att Andreas fick ett gott betyg istället för ett dåligt?
Du nämner också varumärkesfrågan. Jag anser att det faktum att Andreas Andersson är klubbchef i sig starkt bidrar till DIF:s varumärke. Jag tror att DIF:s varumärke stärktes enormt i den sekunden som det blev officiellt att han fick uppdraget. Att han sen tog över tränarsysslan och har varit klubbchef i laget som gjorde en så remarkabel vändning förra säsongen tycker jag säger allt!
Tack för en bra blogg vill jag också tillägga!
Att vi fick mindre än 800 000 kronor för Drugge är en kvalificerad gissning grundad på vad de tidigare buden låg på (300 000, 500 000 och 600 000 kronor, enligt lokalpressen (som iofs kan ha fel)). Den affären är inte huvudorsaken till att jag är tveksam till AA, men med tanke på vad vi fick för Mendes borde marknadsvärdet ligga någonstans runt 1,5 miljoner kronor.
När det gäller den andra biten du tar upp så tror jag faktiskt att varumärket DIF är starkare än varumärket Andreas Andersson.
Det är väl Wennersten som skall ringa Andersson och inte tvärtom om inte allt fungerar.
Med vänliga hälsningar från andra sidan bergen.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka