Mer om mittfältet

Vilka är det vi ska tacka för att DIF är på väg mot sin fjärde säsong i superettan? Det finns förstås många, men själv skulle jag nog välja att lyfta fram balansspelarna. Det började med en riktigt tung försäsong för tre år sedan. Såvitt jag minns var det alldeles inför seriepremiären som Tony Gustavsson bestämde sig för att gå över till att spela med två defensiva mittfältare. Hur det gick vet vi. Med spelsystemet 4-2-3-1 kunde DIF täta till bakåt och ta de poäng som behövdes för att säkra kontraktet. Faktum är också att något liknande hände förra året. DIF läckte ordentligt när Milenko Vukcevic gav Henrik Berger och Tobias Solberg chansen bredvid varandra. Sedan dröjde det inte länge innan vändningen kom.

Vad är poängen med att dra upp det här nu? Det handlar förstås om truppen 2008. DIF har förlorat tre defensiva mittfältare sedan förra säsongen. Den ende som möjligen kan betraktas som en ersättare är Magnus Samuelsson, men han passar bäst som mittback. Dessutom verkar det bara vara offensiva spelare som får komma och provträna. Andreas Andersson och Jan Stahre är uppenbarligen på väg att göra sig av med den räddningsplanka som blev guld värd för både Tony Gustavsson och Milenko Vukcevic. Jag hoppas verkligen att de vet vad de gör.