Mjällby-DIF 1-2

Mitt fotbollsjag har klara manodepressiva drag. Den korta förhandstexten jag klottrade ned i går kväll var förmodligen den suraste jag skrivit någonsin. Ett knappt dygn senare kändes det som att jag svävade en halv meter över marken när jag promenerade hem från jobbet. Problemen som har ältats de senaste dagarna kvarstår förstås, men det gör bara den här skrällen ännu skönare. Tre poäng. Borta. Mot Mjällby. Det kan vara hur betydelsefullt som helst när serien ska summeras.