Spelarkritik 2

Tobias Solberg är ett fenomen. Han är ständigt ifrågasatt men lyckas alltid försvara sin plats i startelvan, oavsett vilka nyförvärv som ansluter. Mot Åtvidaberg var det han som tog tag i spelet på det centrala mittfältet. Några sådana insatser till och jag är beredd att förlåta jättetabben i slutsekunderna mot Limhamn Bunkeflo.

Fredrik Holmberg är alldeles för ojämn. Efter en stabil insats borta mot Örgryte höll han på att snubbla hem en trepoängare till Åtvidaberg nästan helt på egen hand. Lägstanivån måste bli högre om han ska försvara sin plats när Magnus Samuelsson är tillbaka.

Dejan Godar har i princip bara fått spela en halvlek i de här tre matcherna. Då - borta mot Örgryte - var han helt osynlig. En besvikelse förstås, men jag är inte beredd att ge upp riktigt än. Under pausen senast cykelsparkade han in ett inlägg från någon av de andra avbytarna, bara så där i förbifarten. Hur snyggt som helst. Det finns väldigt mycket teknik i de fötterna.

Yankuba Ceesay är också en liten besvikelse. Jag tyckte att det såg lovande ut i den första matchen, men nu börjar det kännas som att han håller igen och sejfar för mycket. Den där tuffheten som gav floder av gula kort nere i Sydamerika har vi inte sett mycket av, till exempel. Jag tror fortfarande att han har potential att bli en given startspelare, men då måste han våga ta för sig mer.

Markus Karlsson har anklagats för att ha stora brister i defensiven, men ingen kan ta ifrån honom att han är lagets kanske bästa anfallsvapen. När han kommer stormande längs vänsterkanten är det inte många som hänger med. Fråga Erik Moberg.

Johan Bertilsson står fortfarande och stampar. Visst finns potentialen, men när motståndet blivit tuffare i de två senaste matcherna har han i princip inte fått någonting uträttat.

Christoffer Wiktorsson ser inte ut att trivas till höger. Allt går långsammare än det borde göra när han får lägga över bollen på vänsterfoten och riktigt tänka efter innan han slår den där passningen som hade kommit automatiskt på den andra kanten. Jan Stahre sa något om att han skulle kunna bryta in i planen och avsluta, men den tanken faller förstås när han knappt tar sig över mittlinjen. Ett stort resursslöseri, känns det som.

Erik Nilsson startade mot Limhamn Bunkeflo och gjorde inte alls bort sig. Trots det är känslan att han står ganska långt från startelvan just nu. Allergin har inte gjort saken bättre.