31 augusti 2008

DIF-Ängelholm 2-2

Jag var mentalt förberedd på en förlust och ett nytt spelmässigt bottennapp inför gårdagens besök på Stora Valla. På sätt och vis blir det som faktiskt hände svårare att smälta. En man mer i 85 minuter, tre bollar i målställningen och två måls ledning med 20 minuter kvar. Så här dagen efter vet jag att vi är många som ställer oss samma smärtsamma fråga. Hur ska DIF kunna vinna en enda match till i superettan när laget inte lyckades vinna den här?