Martin Olsson

Jag var med när känslorna svallade på Stora Valla i lördags. Det är svårt att skriva något sansat om domaren Martin Olssons insats efter det, men jag tar ett djupt andetag och gör ett försök. För det första är jag inte säker på att han gjorde fel före Häckens kvittering. Shpetim Hasani låg orörlig på planen en lång stund innan målet, men han var bevisligen inte allvarligt skadad. Inte skadad alls, om vi ska vara ärliga. Domaren kunde mycket väl ha blåst av, men att han inte gjorde det var ingen katastrof. Det var däremot hans agerande under resten av matchen. Martin Olsson är ung och gör sin första säsong på elitnivå. Det vi fick se på Stora Valla var nog helt enkelt ett tecken på avgrundsdjup osäkerhet. När publiken buade blev han så ivrig att demonstrera sitt oberoende att han började blåsa mot DIF i snart sagt varje situation. När spelarna tröttnade svarade han med att börja flytta tillbaka frisparkar en halv meter och andra struntsaker. Riktigt dåligt var det - och då har jag inte ens nämnt cirkusen i samband med Markus Karlssons idiotiska utvisning efter en halvtimme. Jag har nog aldrig sett något liknande på en fotbollsplan.

Det brukar sägas att skickliga fotbollsdomare utmärker sig genom att inte synas. Den här lördagen stod Martin Olsson för den totala motsatsen. Sammanfattningsvis både tror och hoppas jag att han hade ordentligt svårt att sova under natten mot i söndags. Det brukar i alla fall jag ha efter en pissig dag på jobbet.