DIF-Ängelholm 2-2

Jag var mentalt förberedd på en förlust och ett nytt spelmässigt bottennapp inför gårdagens besök på Stora Valla. På sätt och vis blir det som faktiskt hände svårare att smälta. En man mer i 85 minuter, tre bollar i målställningen och två måls ledning med 20 minuter kvar. Så här dagen efter vet jag att vi är många som ställer oss samma smärtsamma fråga. Hur ska DIF kunna vinna en enda match till i superettan när laget inte lyckades vinna den här?

Inför DIF-Ängelholm

Alldeles strax sätter jag mig i bilen och kör upp till Värmland. Tanken är förstås att lördagseftermiddagen ska tillbringas på Stora Valla. Väl där förväntar jag mig bara en sak. Att få se elva rödvita spelare som ger allt i 90 minuter plus tillägg. Inga hängande huvuden, ingen ängslan i närkamperna och inga tveksamma avslut. Nu handlar det om att spela för att överleva.

Min startelva:

S. Nurme
K. Norrbin - M. Tappert - C. Wiktorsson - M. Karlsson
Y. Ceesay - T. Solberg
C. Lallet - P. Ericsson - M. Salibasic
S. Hasani

Bänken:
J. Fromholdt, M. Samuelsson, J. Bertilsson,
A. Ponomarev, D. Doslic

Peptalk

Vi är många rödvita som har misströstat rejält under de senaste dagarna. Det är förståeligt, men jag tycker att vi ska akta oss för att överdriva. Så här skrev Karlskoga-Kurirens Jonas Brännmyr i en snabbproducerad krönika efter Åtvidabergsmatchen:

"Ingenting. INGENTING talar för att Degerfors IF kommer att spela i superettan 2009.
Ska DIF överhuvudtaget vara med i kriget om en kvalplats måste det bli sex poäng i de två närmaste hemmamatcherna, mot Ängelholm och Mjällby.
Annars är det tack och god natt. En förlust som kan innebära det definitiva slutet för Degerfors IF som elitförening."

Det där är förstås bullshit från början till slut. DIF har presterat bedrövliga resultat under lång tid, men det är faktiskt bara två poäng upp till en plats ovanför det nedre strecket. Enköping och Jönköpings Södra går också jättedåligt och är naturligtvis fortfarande möjliga att fånga in. Det gäller även om det inte skulle bli tre poäng på lördag. Än är det inte kört. Inte alls, faktiskt.

Passivitetsvarning

Mer än 72 timmar efter slutsignalen i måndags finns fortfarande inte minsta tecken på att ledningen tänker göra någonting. Att Jan Stahre skulle få kicken kunde vi förstås inte räkna med, men någon åtgärd hade jag nog trott på. Vad hände med den där mentale coachen som det talades om för ett par veckor sedan, till exempel? Agera, Lars-Erik Dalin! Snart kan det mycket väl vara för sent.

Åtvid vs DIF

Greppet har tagits av andra tidigare, men efter utskåpningen i måndags känns det relevant att påminna om de stora likheterna mellan Åtvidaberg och DIF. Båda klubbarna bildades för 101 år sedan. Båda återfinns i små bruksorter men har trots det haft otroliga framgångar genom åren. På samma sätt har båda fått svårare att hävda sig i takt med att de stora pengarna kommit in i fotbollen. Faktum är att Åtvidaberg nog har haft det ännu tuffare när det gäller den delen. Klubben har - inbillar jag mig, i alla fall - en svagare varumärke och drar något mindre publik till hemmamatcherna. När Upsala Nya Tidning gjorde sin sammanställning över antalet heltidsproffs i superettan tidigare i somras svarade DIF 14 och Åtvidaberg 0. De siffrorna ger förmodligen inte hela bilden, men faktum kvarstår. DIF borde ha minst lika goda förutsättningar att ligga i tabelltoppen.

Varför ser det inte ut så då? Varför är det Åtvidaberg som slåss om en plats i allsvenskan nästa säsong? Det krävs inga djuplodande analyser för att se att framgångsfaktorerna är kontinuitet och bra scouting. Åtvidaberg har en kärntrupp av spelare som varit med länge och - antar jag - verkligen brinner för klubben. Dessutom har föreningen en förmåga att hitta nyförvärv i lägre divisioner som faktiskt visar sig hålla för superettan. Den kombinationen räcker väldigt långt. Det fanns en tid när DIF stod för ungefär samma värden, men under Andreas Anderssons regim har klubben utvecklats till raka motsatsen. Det är synd och förbannad skam.

Hokus pokus ...

Jag undrar om inte Lars-Erik Dalin försatte chansen att reda ut det här redan för en vecka sedan. Killen som hälsade på i Degerfors då verkar besitta precis de färdigheter som DIF behöver just nu.

(Bilden har jag - förstås - lånat från Filiokusbloggen.)

Problemet Jan Stahre

Jag har haft mer tålamod än de flesta, men nu känns det som att styrelsen måste ta tag i problemet Jan Stahre. DIF har en tränare som är väldigt bra på att snacka om Fenerbahce och José Mourinho. Däremot klarar han inte att leda ett lag som slåss för sin existens i superettan. Det bästa vore förstås om han inser det själv och ber att få lämna sitt uppdrag redan i morgon. Nu tror jag inte att det händer, och då måste problemet hanteras på ett annat sätt. Att ge Jan Stahre sparken och ta in en ny meriterad tränare utifrån kan vi glömma på en gång. Det skulle kosta alldeles för mycket pengar. Däremot borde det kunna gå att få till en lösning där han och Mike Lindström arbetsbefrias helt eller petas nedåt i organisationen. Låt Andreas Andersson ta ansvar för a-laget tillsammans med Patrik Werner och Jonas Lindskog! Det är ingen perfekt lösning, men sämre än nu kan det faktiskt inte bli.

Tilläggas kan att modellen med Andreas Andersson som tränare förstås bara skulle vara temporär. Den mannen har förstört mycket och ska också bort från DIF så snart som möjligt.

Åtvidaberg-DIF 3-1

Min lilla teori om att det kunde vara läge för en skräll i kväll var den sämsta som lanserats på länge. Jag förstår inte hur det har blivit så, men Åtvidaberg är uppenbarligen ett oändligt mycket bättre fotbollslag än DIF 2009. Det här var ren förnedring.

Inför Åtvidaberg-DIF

Åtvidaberg har elva raka matcher utan förlust i superettan. DIF har tolv raka utan vinst. Följaktligen kan kvällens drabbning bara sluta på ett sätt? Nja, om Magnus Samuelsson kan gå in och styra upp försvarsspelet har jag faktiskt en känsla av att DIF kommer att skrälla. Seger blir det nog inte, men en poäng borde finnas inom klart räckhåll. Någon gång måste det helt enkelt vända.

Min startelva:

S. Nurme
K. Norrbin - M. Tappert - M. Samuelsson - M. Karlsson
Y. Ceesay - T. Solberg
C. Lallet - P. Ericsson - A. Ponomarev
S. Hasani

Bänken:
J. Fromholdt, C. Wiktorsson, E. Nilsson, J. Bertilsson, D. Doslic

Då och nu

Exakt hur utsatt är läget egentligen? Det går förstås att räkna och resonera på olika sätt, men ett är att jämföra med förra året. Då såg det ut så här i botten av superettan efter 20 omgångar:

16. DIF 20 4 5 11 22-35 17

Så går vi till motsvarande siffror för i år:

16. DIF 20 3 7 10 15-33 16

Jag trodde inte att det var möjligt, men DIF har alltså presterat ännu sämre resultat än under fjolåret när två tredjedelar av serien är spelad. Vilken extrem uppryckning som krävdes för att rädda kontraktet då vet vi alla. Inget är kört ännu, men just nu känns det faktiskt osannolikt att det skulle gå vägen en gång till.

Garcias skada

DIF har verkligen extremt oflyt just nu. Mano Garcias knäskada var nog bland det värsta som kunde hända. Visserligen har han varit en besvikelse den här säsongen, men han var ändå en av få spelare som hade kapaciteten att kliva fram ordentligt under de tio omgångar som återstår. Den branta uppförsbacken känns plötsligt ännu brantare. Tråkigast av allt är kanske ändå att vi förmodligen har sett honom i den rödvita tröjan för sista gången. Mano Garcia kommer att ha varit i Degerfors i 2,5 säsonger när det här året är över. Det är lång tid för en spelare från ett land på andra sidan jorden. Jag har tyvärr väldigt svårt att tro att han skriver på ett nytt kontrakt, och det oavsett vilken division DIF spelar i 2009.

U21: DIF-Djurgården 3-2

Utvecklingslaget fortsätter att vinna i sin serie. 3-2 mot Djurgården imponerar, även om bortalaget nästan uteslutande spelade med juniorer. Samtidigt säger det ganska mycket om var Andreas Andersson och kompani har misslyckats. Jag vet att det finns andra som hävdar motsatsen, men enligt mig är problemet inte en tunn trupp. Det är spetskompetens som saknas.

Ute på hal is

Irritationen över Jan Stahres sidoengagemang växer för varje ny förlust. Då är det värt att notera att det finns de som är värre. Enköping är ett annat lag som kämpar för sin existens i botten av superettan. Vad gör tränaren Jesper Blomqvist då? Jo, enligt Aftonbladet ska han lära sig konståkning i ett fjantigt tv-program. Om jag vore grönsvart supporter skulle jag krevera.

Tillbaka i verkligheten

Efter drygt fyra veckors välbehövlig ledighet är jag tillbaka i verkligheten igen. Vid sidan av allt annat innebär det att jag ska försöka få lite bättre fart på bloggen igen. Håll utkik.

DIF-Örgryte 1-3

Det är inte roligt att blogga om DIF just nu. Ännu en förlust. Ännu en match med missade chanser. Ännu en match där motståndarna gör mål på allt. Då finns det egentligen inget nytt att skriva. Blä.

Inför DIF-Örgryte

Vad finns att skriva om kvällens match då? Det är klart att det skulle kunna vara positivt att möta ett topplag nu när DIF har gått på pumpen mot flera bottenkonkurrenter, men ärligt talat tror jag inte riktigt på det resonemanget. Örgryte aspirerar på en plats i allsvenskan och vinner nog det här utan större problem.

Min startelva:

S. Nurme
K. Norrbin - M. Tappert - C. Wiktorsson - M. Karlsson
Y. Ceesay - T. Solberg
S. Hasani - M. Garcia - A. Ponomarev
P. Ericsson

Bänken:
J. Fromholdt, F. Holmberg, E. Nilsson, A. Holmberg, D. Doslic

Ara-klass

"Idag var det vår tur att få en sådan straff", säger Limhamn Bunkeflos sportchef Johan Andersson om situationen som ledde fram till 1-0 senast. "Det var kompensation för frilägesutvisningen som domaren missade i situationen precis innan", menar hemmaanfallarna Erol Bekir och Niclas Öberg. Finns det någon som tror att domaren blåste rätt efter att ha läst de uttalandena?

Mental istid

Till min förvåning upptäckte jag att förlusten i går inte gjorde så ont. Jag såg resultatet bli blått på text-tv, suckade tungt och konstaterade att DIF fått stryk - igen. Ett av problemen är kanske att spelarna känner ungefär likadant. Om vi bortser från de sex raka segrarna i höstas - som närmast kan betraktas som ett slags undantagstillstånd - har DIF vunnit futtiga 7 av 43 seriematcher under 2007 och 2008. Laget har blivit ett losergäng, helt enkelt. Därför tror jag - faktiskt - att Lars-Erik Dalin är inne på något när han pratar om att anlita en mental coach. Att sparka Jan Stahre kommer inte att lösa några problem. Det viktigaste just nu måste vara att få spelarna att tro på sig själva igen. Att de kan spela hygglig fotboll har de trots allt visat tidigare under säsongen.

Limhamn Bunkeflo-DIF 2-0

Det var ingen måstematch, skrev jag i går eftermiddag. Hjärnan säger att det fortfarande gäller, men ... En ynka poäng på fem matcher mot Väsby x 2, Sirius, Jönköpings Södra och Limhamn Bunkeflo är verkligen bottenlöst uselt. En sådan här dag är det omöjligt att inte tänka becksvarta tankar om division 1.

Inför Limhamn Bunkeflo-DIF

Kvällens drabbning mot Limhamn Bunkeflo är ingen måstematch. Sådana spelas - med ytterst få undantag - inte i omgång 19 av 30. Däremot är det ingen tvekan om att den är den viktigaste hittills i år. Tre poäng skulle betyda oerhört mycket inför fortsättningen. En poäng måste betraktas som okej. Noll poäng vore snudd på en katastrof. Så är förutsättningarna. Hur det går? Jag har faktiskt ingen aning. Det här kan sluta precis hur som helst.

Min startelva:

S. Nurme
K. Norrbin - M. Tappert - C. Wiktorsson - M. Karlsson
Y. Ceesay - T. Solberg
C. Lallet - M. Garcia - A. Ponomarev
P. Ericsson

Bänken:
J. Fromholdt, M. Samuelsson, E. Nilsson, A. Holmberg, D. Doslic

DIF-Jönköpings Södra 2-3

När sms-rapporten om slutresultatet i lördags trillade in befann jag mig i ett regnvått tält i skogen utanför Stockholm. Innehållet gjorde förstås natten på det stenhårda liggunderlaget ännu jobbigare. Jag har inte riktigt kunnat ta in det tidigare, men nu är läget snart lika miserabelt som det var vid motsvarande tidpunkt i fjol. Att DIF ska kunna avsluta säsongen lika starkt som då kan vi glömma. Med andra ord gäller det att börja plocka poäng omgående. Annars blir det nog spel i division 1 nästa år.

Sirius-DIF 0-0

0-0 är egentligen inget bra resultat mot tabelljumbon. Trots det kändes det bara skönt när domaren blåste av tillställningen på Studenternas IP i går. Med tanke på hur det såg ut var det här en match där DIF vann en poäng och Sirius förlorade två.

Inför Sirius-DIF

Strax före midnatt i går kväll slog den till med full kraft. Ångesten. Jag är på besök hos en rödvit supporter i Uppsala och kommer givetvis att se kvällens match på plats. Så här sex timmar före slutsignalen känns det som att det kan bli en plågsam upplevelse. Sirius har förstärkt under uppehållet och verkar vara på gång, samtidigt som DIF måste spela med ett helt oprövat kort i mittförsvaret. Tyvärr tror jag inte att det blir några poäng i dag.

Min startelva:

S. Nurme
K. Norrbin - C. Wiktorsson - F. Holmberg - M. Karlsson
Y. Ceesay - T. Solberg
S. Hasani - M. Garcia - M. Salibasic
P. Ericsson

Bänken:
J. Fromholdt, E. Nilsson, C. Lallet, A. Ponomarev, D. Doslic

U21: DIF-Enköping 4-3

Efter att ha sett utvecklingslaget besegra Enköping med 4-3 är jag säker på en sak. Muamer Salibasic förtjänar en rejäl chans i a-laget snarast möjligt. Visst, publiken på Stora Valla kommer att svära eder över hans ovilja att släppa bollen ifrån sig. Samtidigt kan en spelare som vågar göra det på egen hand vara precis vad DIF behöver just nu. De flesta gångerna kommer han att misslyckas, men när han lyckas blir det ofta mål. Det fick vi se i torsdags.