Tunga förluster

Stefan Larsson, Sebastian Karlsson, Mikael Mårtensson, Tony Gustavsson och Eirik Lamöy. Silly season har bara börjat, men just nu ligger DIF kraftigt på minus. Ledningen måste åstadkomma något alldeles extra under vintern för att komma upp på plus.

Adde som klubbchef?

Andreas Andersson verkar vara sugen på att bli klubbchef i DIF. Nu har styrelsen fått något att fundera på. Å ena sidan är han ett känt namn som skulle dra till sig uppmärksamhet och kunna locka spännande spelare till klubben. Å andra sidan lär det finnas gott om grå fotbollseminenser som har betydligt bättre meriter för jobbet. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka.

Hej då Lamöy

Han har varit ojämn, men när han har varit bra har han varit riktigt bra. Eirik Lamöy har blivit min personliga favorit i truppen under den gångna säsongen. Nu flyttar han hem till Norge. Det känns riktigt ruttet. Alla som har yttrat sig i ärendet hittills har önskat honom lycka till. Jag instämmer men är på dåligt humör och kan inte låta bli att skicka med några insinuanta frågor på vägen. Vad är det för konstig utbildning där det inte går att göra ett vanligt studieuppehåll? Visste Eirik Lamöy inte vad som gällde när han skrev på ett tvåårskontrakt för knappt ett år sedan? Svaren spelar egentligen ingen roll. DIF talar om en timeout och att han kan vara tillbaka i klubben 2008. Det kommer naturligtvis inte att ske. Hur många tror att någon som har en färsk akademisk examen med inriktning mot fiske kan tänka sig att flytta tillbaka till ett samhälle där det på sin höjd går att meta i Letälven?

Fler till Bajen?

Mer Tony Gustavsson. Om det är något med hans övergång som oroar mig så är det den gamla tränartraditionen att ta med favoritspelare från den gamla klubben till den nya. Eftersom Hammarby är så mycket bättre än DIF borde risken inte vara överhängande, men någon kandidat kan det finnas. Hur har Hammarby det med vänsterbackar, till exempel?

Avskedsintervjuer

Tony Gustavsson har varit landets mest jagade fotbollstränare under de senaste dagarna. På något sätt känns det bra att han fortfarande kan avsätta tid för dem som har följt honom troget under de senaste två åren. Michael Erikssons och Johan Emdemalms avskedsintervjuer är riktigt bra läsning.

Hej då Tony

Jag tillhör dem som har gillat det mesta Tony Gustavsson gjort i DIF. Trots det är jag inte särskilt besviken över att han försvinner. Det kommer inte som någon överraskning att omsättningen på tränare är hög inom elitfotbollen. Tony Gustavsson har ansvarat för DIF i två hela säsonger och ger - om medieuppgifterna stämmer - ett tillskott till klubbkassan nu när han går vidare. Mycket mer än så går inte att begära. Det är bara att önska honom lycka till i Hammarby och hoppas att DIF presenterar en ersättare så snart som möjligt. Just nu känns det viktigt att inte förlora för mycket tid i arbetet med att täta hålen i spelartruppen.

Testspelarna

Magnus Tappert från Kalmar och Kalle Norrbin från Luleå verkar ha imponerat stort under torsdagskvällens provträning."Tappert är en riktig Stefan-typ, en stor, robust och brytningssäker spelare. Kalle är en modern ytterback, lite som Emil Johansson men lite starkare i kroppen", säger Tony Gustavsson till reportern från Karlskoga-Kuriren. Det låter nästan för bra för att vara sant.

Skynda fynda

Säsongen är slut och de första namnen på tänkbara nyförvärv börjar rulla in. Hittills handlar det mest om okända spelare från de lägre divisionerna. Det behöver inte alls vara fel. För två år sedan ratade DIF Daniel Berg från Åsebro. Han hamnade i den säsongens sensationslag Ljungskile och tog en ordinarie plats. För ett år sedan snackades det om Kirunas Pär Asp. Han spelade till sig ett kontrakt med Brommapojkarna och får snart kvala till allsvenskan. Om DIF kan visa prov på lite bättre fingertoppskänsla än tidigare finns det alltså goda möjligheter att fynda. Personligen tror jag mycket på provspelaren Kalle Norrbin från Luleå. En snabb internetsökning visar att det rör sig om en modern högerback som slår bra inlägg och gärna deltar i offensiven. Det låter lovande.

Kabous talar ut

Abder Kabous talar ut om konflikten med Tony Gustavsson i Karlskoga-Kuriren. Jag läser artikeln välvilligt och försöker hitta åtminstone en antydan till självkritik, men det finns ingen. DIF gör bäst i att avsluta det här samarbetet snarast möjligt.

Stefan och Sebastian

Ibland gäller det att kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Jag är fortfarande besviken på Stefan Larssons och Sebastian Karlssons sätt att lämna DIF. Samtidigt förtjänar båda ett stort erkännande för sina insatser under de senaste två säsongerna. Utan dem hade DIF nog inte varit kvar i superettan. Jag önskar dem lagom mycket lycka till i Kalmar och Landskrona.

Jönsson till DIF?

Åtvidabergs mittfältare Martin Jönsson sägs vara intressant för DIF. Lite lustigt med tanke på de två lagens möte i våras. "Det känns så jäkla skönt att deras spel inte lönade sig. Efter varenda frispark låg de och vred sig och efter ledningsmålet försökte de ju inte ens spela fotboll. Jag tror absolut att man utvecklas mer som fotbollsspelare i ÅFF än i Degerfors", sade Martin Jönsson då.

Måsen har landat

Mitt favoritminne från Mikael Mårtenssons fotbollskarriär är ett fotografi. Det togs för två år sedan, under den andra kvalmatchen hemma mot Umeå. Mikael Mårtensson hade spelat för DIF i ett decennium. Han var ensam om att ha varit med under hela resan, från allsvenskan till de fem åren i division 2. Nu stod han inför sitt fotbollslivs viktigaste spark. Nya Wermlands-Tidningens fotograf fångade honom sekunderna innan han skulle skjuta den straff som kunde ge DIF en sammanlagd ledning med 2-0. Mikael Mårtensson stod och garvade. När domaren gav klartecken klev han fram och satte bollen i ena hörnet, hur säkert som helst. En skön bild av en skön lirare. Faktiskt en av klubbens största genom tiderna.

Jag erkänner att jag hade en stor klump i halsen när Mikael Mårtensson hyllades efter gårdagens match. Andra var inte lika sentimentala. Trots att speakern gjort klart att en trotjänare skulle tackas av lämnade uppemot hälften av dem som fanns på norra ståplatsläktaren Stora Valla före slutsignalen. Bedrövligt.

DIF-Sundsvall 0-3

Bra spel - och 0-3. Dagens match mot Sundsvall var typisk för hela hösten. Om några månader kommer jag säkert att sakna fotbollen, men just nu är det faktiskt bara skönt att det är över. DIF spelar i superettan 2007. Nu överlever vi den här vintern också.

Inför DIF-Sundsvall

Nytt kontrakt eller kvalmatcher mot Bunkeflo? Vid den här tiden i morgon vet vi. Jag är försiktigt optimistisk, men det gäller att spelarna inte slappnar av. Åtvidaberg har en jättechans att ta poäng och Örebro har förlorat mot bottenlag tidigare. DIF måste spela för att vinna. Därför blir jag lite orolig när jag läser om skadeproblemen i truppen. Förhoppningsvis är Renato Rodrigues, Andreas Drugge och Eirik Lamöy tillräckligt friska för att spela. De behövs mot ett Sundsvall som har vunnit fyra av de fem senaste.

Min startelva:

S. Karlsson
H. Berger - R. Rodrigues - S. Larsson - E. Johansson
J. Lindskog - A. Drugge
J. Bergman - M. Garcia - E. Lamöy
S. Hasani

Bänken:
J. Bohlin
M. Mårtensson
T. Solberg
M. Nilsson
T. J Larsson

Shpetims revansch

Under förra veckan kritiserade jag och många andra Shpetim Hasani. Snacka om att få svar på tal. Tre mål på bortaplan mot ett av seriens formstarkaste lag är otroligt imponerande. Saken blir inte sämre av att Mano Garcia gjorde det fjärde. Om allt går som det ska på lördag och ingenting oförutsett inträffar under vintern har DIF ett grymt offensivt radarpar inför nästa säsong.

Mungiporna upp

Tony Gustavsson kommer allt närmare Hammarby. Det gäller att njuta av det här segerflinet medan vi fortfarande kan.

Härliga höstdagar

Det verkar som att det ska hända en gång varje höst. Ett nederlagstippat DIF åker till en avlägsen landsända för att möta en formstark motståndare - och exploderar. 4-0 mot Boden förra året kändes fantastiskt. 4-1 mot Mjällby är faktiskt ännu bättre. Förra året grumlades glädjen av att flera av bottenkonkurrenterna också vann. Den här gången var alla resultat helt perfekta. På en omgång har utgångsläget gått från snudd på hopplöst till riktigt bra.

Mjällby-DIF 1-4

Mjällby-DIF 1-4. Så. Jävla. Underbart. Skönt.

Inför Mjällby-DIF

Mjällby är höstens lag i superettan och har säkrat nytt kontrakt. Jag famlar efter något slags hopp och kommer fram till att det kan vara det enda som talar för DIF i eftermiddag. De här två lagen har mötts vid tre tillfällen under de senaste 17 månaderna. Mjällby har legat efter i tabellen och varit i störst behov av att vinna alla tre gångerna. Kanske är det just därför som laget har kunnat ta sju poäng av nio möjliga. Den här gången är det DIF som är illa ute och måste lyckas. Förhoppningsvis håller mönstret i sig.

Min startelva:

S. Karlsson
H. Berger - R. Rodrigues - S. Larsson - E. Johansson
J. Lindskog - A. Drugge
J. Bergman - M. Garcia - E. Lamöy
S. Hasani

Bänken:
J. Bohlin
M. Mårtensson
M. Nilsson
T. J Larsson
M. Eriksson

Tony till Bajen?

Ingen kan klandra Tony Gustavsson för att han är intresserad av ett av landets hetaste tränarjobb. Jag skulle inte bli särskilt upprörd om han försvinner efter säsongen. Däremot känns det för jävligt att nyheten kommer ut nu. Hittills har Tony Gustavsson vägrat att svara på frågor om kontakterna med Hammarby. Det är bra. Nästa steg måste bli att ringa sin blivande arbetsgivare (?) och förklara att diskussionerna om framtiden får ligga på is under de närmaste veckorna. Det är hans skyldighet gentemot DIF. Om han låter Hammarby gå ut och presentera honom som ny tränare innan säsongen är över - då blir jag fruktansvärt besviken.

Mörker

Sundsvalls tre väntade poäng i kväll innebär att DIF är nere under kvalstrecket. Jag försökte verkligen att få till lite positivt tänkande i det här inlägget, men efter att ha tittat på tabellen gick det inte. DIF har vunnit två matcher av 13 möjliga efter sommaruppehållet. Nu talar det mesta för att laget behöver vinna två av två. Det måste till en enorm uppryckning för att det ska gå.

Shpetim Hasani

De utländska spelarna har det tufft i DIF. Abder Kabous och Renato Rodrigues har fått mycket kritik tidigare under säsongen. Mot Jönköpings Södra var en dålig första halvlek tillräckligt för att någon stjärna i klacken skulle börja gorma om att Mano Garcia borde åka "hem till Copacabana". Med tanke på det är det konstigt att det inte gnälls mer på Shpetim Hasani. När han skrev på för DIF för en dryg månad sedan hävdade många att han är bättre än Daniel Mendes. Ett mål på de sex matcher som har spelats sedan dess än naturligtvis inte godkänt. Att hela laget haft problem förklarar en del, men inte allt. Nu på slutet är det Mano Garcia som har tagit sig fram till de heta målchanserna. Shpetim Hasani har fortsatt att fastna på motståndarförsvararna.

Betyder det här att värvningen är misslyckad? Inte nödvändigtvis. Shpetim Hasani har hög kapacitet och skulle kunna tillföra massor i DIF under de kommande åren. Problemet är att han nog måste plocka fram en del av det redan nu. Annars är risken för degradering och ett rivet kontrakt uppenbar.

Tvivel

Gränsen mellan optimism och pessimism kan vara hårfin. Trots alla motgångar under hösten har jag känt mig ganska övertygad om att DIF ska reda upp situationen. Jag försökte hålla uppe modet efter Åtvidabergs gårdagsvinst också, men någon timme efter matchen började det smyga sig på. Tvivlet. Just nu säger magkänslan att DIF inte kommer att kunna undvika kval.

3 p till Åtvidaberg

Åtvidaberg tog tre mycket viktiga poäng mot Assyriska i kväll. På ett sätt kanske det var lika bra. DIF kan inte förlita sig på att konkurrenterna i botten ska fortsätta förlora. Nu måste laget helt enkelt börja vinna. Definitivt en match. Helst två.

DIF-Landskrona 1-1

DIF hade spelet. Landskrona hade chanserna. Därför känns det ganska logiskt att det blev oavgjort i dagens match. Vad poängen är värd vet vi egentligen inte förrän på torsdag. Då har Åtvidaberg spelat mot Assyriska och Sundsvall mot Väsby. Resultaten i de matcherna kan bli väldigt avgörande för fortsättningen.

Inför DIF-Landskrona

Ska Sebastian Karlsson spela? Blir Henrik Berger eller Mikael Mårtensson högerback? Förtjänar Jonas Bergman en plats i startelvan? Det finns flera intressanta frågeställningar som rör laguttagningen inför morgondagens match. Ändå känns det som att de är av underordnad betydelse den här gången. Nu är det en fråga om attityd. Landskrona har en misslyckad säsong bakom sig. Inställningen inför en betydelselös oktobermatch på Stora Valla bör inte vara på topp. Dessutom saknas flera av de viktigaste kuggarna på grund av skador. För DIF handlar det om att skaka av sig ängsligheten från de första halvlekarna mot Assyriska och Jönköpings Södra. Den här gången måste spelarna gå ut och ta inititativet. Gör de det finns det stora möjligheter att vinna.

Min startelva:

S. Karlsson
M. Mårtensson - R. Rodrigues - S. Larsson - E. Johansson
J. Lindskog - A. Drugge
J. Bergman - M. Garcia - E. Lamöy
S. Hasani

Bänken:
J. Bohlin
T. Hedberg
H. Berger
M. Nilsson
T. J Larsson

Berger förlänger

Evighetsmaskinen Henrik Berger fortsätter i (minst) en säsong till. Det känns bra. Om DIF ska upp en nivå har jag svårt att se honom i startelvan, men han kan definitivt bli en viktig kugge i truppen.

Målvakt på ingång?

Helsingborgs andremålvakt Oscar Berglund sägs vara intressant för DIF. De allsvenska reservbänkarna känns som helt rätt plats att leta på. Däremot blir jag fundersam över pratet om ett lån. Borde inte DIF eftersträva en mer långsiktig lösning?

Första målet

Minns någon hur det var i våras? Vårt största problem då var att DIF tog ledningen, backade hem och släppte in några sena mål. Just nu framstår det som en drömtillvaro. En närmare granskning av resultaten ger en plågsamt tydlig bild av vad som hänt med DIF. Före sommaruppehållet gjorde laget det första målet i tio av femton matcher. Motståndarna nätade först i tre medan två slutade mållösa. Efter uppehållet har DIF tagit ledningen två gånger. Motsvarande siffra för motståndarna är tio. Nio gånger i rad har Sebastian Karlsson fått hämta bollen ur nätet innan målvakten på andra sidan planen. Den trenden måste brytas. Omgående. Annars blir det väldigt svårt att undvika en kvalplats.

DIF-BK30 2-0

Träningsmatchen mot BK30 verkar inte ha gett några omedelbara positiva besked. Jonas Bohlin fick aldrig chansen att visa att han är redo för spel i superettan. Abder Kabous fick den men tog den inte. Det var synd. Jag får allt svårare att se någon framtid för honom i DIF, men med tanke på Tobias Solbergs skada hade det kanske varit bra att ha honom tillgänglig inför helgen.

Eirik Lamöy

Det finns ytterligare en sak som till och med de mest rabiata kritikerna måste ge Tony Gustavsson ett erkännande för. Hans fynd från resan till Cypern. Skadefri ser Eirik Lamöy mer och mer ut som en sensation. Mot Jönköpings Södra i söndags var han klasser bättre än både Mano Garcia och Shpetim Hasani.

Kom ihåg fjolåret

Med tre omgångar kvar är det helt klart att Umeå och Qviding får kliva av superettan. Det tål att tänkas på. Båda lagen vann sina serier klart förra året. Umeå förstärkte truppen med några tunga namn och har fortsatt att plocka spelare från utlandet under säsongen. Qviding har värvat flera spelare från allsvenskan. Trots det var inget av lagen ens nära att klara sig kvar. Jämför gärna med vad som hände förra året. DIF vann division 2 västra Svealand på målskillnad och värvade bara en etablerad spelare. Han blev dessutom en jätteflopp. Ändå finns klubben kvar i superettan. Tony Gustavsson ifrågasätts av många just nu, men att han åstadkom något stort i fjol kan ingen ta ifrån honom.

Varje match, hemmamatch

När fotbollstillvaron är tung gäller det att ta vara på de små glädjeämnena. Det är en ganska häftig känsla att - iklädd blåjeans och neutralt brun tröja - kliva ur bilen vid en fotbollsarena 19 mil från Degerfors och hälsas välkommen av en fullständigt okänd man i rödvit t-shirt som säger:
- I dag blir det tre poäng.
- Vi får hoppas det. Jaså, du såg att jag var degerforsare?
- Det är väl alla i det här landet?

Jönköpings Södra-DIF 3-1

Väsby förlorade med två mål i går. Sundsvall gjorde samma sak i dag. Åtvidaberg fick stryk med tre bollar. Det betyder status quo i kvalstriden. Det är jävligt svårt att tänka positivt efter en sådan här match, men alla som vill kalla sig supportrar måste försöka. Vi är skyldiga spelarna att inte ge upp. Spelarna å sin sida är skyldiga att spela fotboll hela matcherna. Anfallsspelet i första halvleken i dag var obefintligt, precis som mot Assyriska. Det håller inte.