Mano Garcia

Andreas Andersson och Andreas Pettersson har fått hyfsad ordning på sitt lagpussel mot slutet, men det finns fortfarande en bit som inte riktigt passar in. Mano Garcia. Ända sedan han kom till Sverige för knappt ett år sedan har det pratats om att han går för långt ned i planen. Jag kanske är naiv, men borde det inte gå att göra något åt det? Det är säkert besvärligt att ändra ett invant spelmönster, men med tydliga instruktioner och mycket nötande på träningarna förstår jag inte varför det inte skulle kunna fungera. Någon kanske invänder att Mano Garcia saknar flera av de egenskaper som brukar förknippas med en renodlad anfallare. Det är sant. Samtidigt har han visat att han besitter den viktigaste egenskapen av alla, nämligen målsinne. Det gäller tyvärr inte för något av de andra anfallsalternativen i truppen just nu.

En annan variant är förstås att placera honom på en helt annan position. På fotbollförbundets hemsida skriver Andreas Alm att Norrköpings brasse Daniel Bamberg "... är den moderne utforskaren av det eftertraktade utrymmet mellan motståndarnas mittfält och försvar. Från sin startposition till höger på mittfältet traskar han oavbrutet in i planen. Ibland med boll, ibland utan. Ibland för att avsluta, ibland för att sticka in bollen till anfallarna. Oavsett vilket, gör han det alltid med underhållande klokhet." Det vore väldigt spännande att se Mano Garcia i motsvarande roll.

Tillbaka till verkligheten

Att komma tillbaka från ett sådant läge som DIF befann sig i efter sex omgångar är en lång och mödosam process. Många av oss hade nog börjat förtränga det inför gårdagen, men nu är det dags att återvända till verkligheten. Närmast väntar Sundsvall hemma i vad som kan vara säsongen hittills tuffaste match. Direkt efter uppehållet är det dags för suveräna Norrköping och dubbla möten med sensationslaget Sirius. Jag skulle betrakta det som ett smärre mirakel om DIF inte ligger sist i serien efter de fyra matcherna. Det är sedan som den riktiga upphämtningen måste fortsätta.

Daniel Mendes

AIK värvar inte en utan två nya anfallare från Argentina. Nu måste Andreas Andersson kontakta sin tidigare arbetsgivare och höra sig för om möjligheterna att låna tillbaka Daniel Mendes. Chansen är nog fortfarande liten, men det vore tjänstefel att inte ens försöka. Det senaste året har visat att Daniel Mendes inte riktigt räcker till i allsvenskan. Målkänslan finns där när han väl får lägena, men i det övriga spelet är det tydligt att han väger för lätt. Däremot vet vi vad han kan göra mot de något sämre backarna i superettan. För DIF skulle han kunna bli precis den pusselbit som saknas.

Landskrona-DIF 2-0

Efter 15 minuter i kväll trodde jag på ett ras som det mot Mjällby, men DIF tog sig samman. Därför stannade siffrorna vid 0-2. Personligen känner jag mig inte alltför nedslagen. Fem raka matcher utan förlust var en rätt så osannolik svit. Förr eller senare var det givet att den skulle spricka. Landskrona är ett bra lag som säkert kommer att befinna sig på ganska stort avstånd från nedflyttningsstrecket när superettan ska summeras i höst. Det här var en match som DIF hade råd att förlora. Nu är det bara att se framåt och hoppas att de skadade spelarna snart är tillbaka.

Inför Landskrona-DIF

Efter några dagars midsommarfirande och helgslappande är det hög tid att börja noja upp sig inför morgondagen. Landskrona borta känns inte som samma tuffa match jag och många andra såg framför oss inför säsongen, men DIF får det säkert jobbigt ändå. Att Markus Karlsson, Andreas Drugge och Mano Garcia inte kan vara med gör det förstås inte lättare. Om spelarna kan kämpa till sig en poäng nere i Skåne kommer jag att vara mer än nöjd.

Min startelva:

J. Bohlin

M. Tappert - R. Rodrigues - F. Holmberg - K. Norrbin

H. Berger - J. Lindskog - T. Solberg - J. Bergman

T Larsson - S. Hasani

Bänken:
S. Nurme, T. Hedberg, E. Nilsson, J. Bertilsson, D. Doslic

DIF-Falkenberg 1-1

En ny poäng i dag gör att den förlustfria sviten håller åtminstone över midsommar. Naturligtvis borde DIF kunna vinna en sådan här match, men med tanke på rapporterna om att Falkenberg pressade mot slutet av matchen känns oavgjort helt okej. Att en bottenkonkurrent gick miste om två poäng är också någonting som kan visa sig vara värdefullt när säsongen ska summeras.

Inför DIF-Falkenberg

Morgondagens hemmamatch mot Falkenberg har skrivits upp på ett sätt som jag tycker är ganska märkligt. DIF har gjort en sensationellt snabb upphämtning under de senaste fyra omgångarna. Realistiskt sett dröjer det inte särskilt länge innan den positiva trenden bryts. Falkenberg å sin sida har en negativ trend och siktar på att bryta den. Därför tror jag på en mycket tuff match i morgon. Om det går illa och DIF förlorar kommer det fortfarande bara att skilja fyra poäng mellan lagen. Det finns gott om tid kvar att hämta in dem på. Förluster är alltid jobbiga, men att det här skulle vara en så kallad måstematch köper jag inte.

Min startelva:

J. Bohlin

K. Norrbin - R. Rodrigues - F. Holmberg - M. Karlsson

H. Berger - A. Drugge - T. Solberg - J. Bergman

T Larsson - S. Hasani

Bänken:
S. Nurme, M. Tappert, J. Lindskog, J. Bertilsson, M. Garcia

På väg uppåt

DIF ligger kvar på nedflyttningsplats när en tredjedel av serien är spelad. Trots det känner jag mig inte särskilt orolig längre. Det kommer att komma bakslag och det kommer att dröja innan laget är uppe på behörigt avstånd från strecket, men om spelarna fortsätter att visa samma inställning som i de senaste matcherna känns det som att det är där vi hamnar till slut. Under de senaste säsongerna har DIF säkrat kontraktet i näst sista respektive sista omgången. Jag tror att vi kan pusta ut tidigare än så i år.

Adde-effekten

Jag har alltid hävdat att tränarbyten är överreklamerade. Efter det som har hänt i DIF kanske det är dags att tänka om. En poäng på sex matcher under Mark Selmer. Åtta poäng på fyra matcher under Andreas Andersson. Tränarbytet är säkert inte hela förklaringen till förvandlingen, men det måste stå för något.

Öster-DIF 0-0

Matchen mot Häcken var fantastiskt trevlig att titta på, men på sätt och vis kanske poängen mot Öster är lika betydelsefull. Förra helgen visade DIF att laget kan spela riktigt bra fotboll en dag när allt stämmer. Tyvärr säger erfarenheten att det inte gör det särskilt ofta. Den här helgen visade spelarna att de kan kämpa till sig en poäng mot en tuff motståndare på bortaplan. För ett lag i botten på tabellen är det förmodligen en viktigare egenskap.

Inför Öster-DIF

Det finns ingen anledning att ha någon överdriven respekt för Öster. Laget var favorittippat inför säsongen men har floppat ordentligt, även om det blev en trepoängare mot Jönköpings Södra senast. Om DIF kan gå in med samma inställning som mot Häcken finns det stora möjligheter att vinna i dag också.

Min startelva:

J. Bohlin

M. Tappert - R. Rodrigues - F. Holmberg - M. Karlsson

T. Larsson - A. Drugge - T. Solberg - J. Bergman

M. Garcia - S. Hasani

Bänken:
S. Nurme, K. Norrbin, T. Hedberg, J. Lindskog, J. Bertilsson

Dödsångest på Stora Valla

Fotbollsengagemanget kan ta sig uttryck som inte är helt sunda. När Tobias Larsson rullade in 3-1 mot Häcken i lördags for jag upp, vrålade - och kände hur någonting brände till i bröstet. Hjärtat, tänkte jag medan smärtan spred sig i överkroppen. Samtidigt som resten av Stora Valla jublade upplevde jag några sekunders riktig dödsångest. Hur som helst, eftersom jag fortfarande lever var det bevisligen inget vitalt organ som slutade att fungera. Trots det tror jag att jag ska försöka jubla lite försiktigare i fortsättningen.

Jackson Arika 2

Jackson Arika är nog ingenting för DIF ändå. När man läser sådant här börjar alla varningsklockor som finns att ringa.

Jackson Arika

Kenyanen Jackson Arika verkar vara en betydligt intressantare provspelare än Claudio Gigena. Flera har påpekat att en mittback inte är vad DIF behöver mest just nu, men faktum är att både Renato Rodrigues och Tobias Hedbergs kontrakt går ut efter den här säsongen. Min gissning är att båda kommer att behöva ersättas. Om det visar sig att DIF har hittat en tillräckligt bra spelare redan nu är det egentligen bara att slå till.

Sedan finns det förstås en annan aspekt som måste vägas in. Varje ny spelare som dyker upp i Degerfors kan tolkas som ett slags misstroendeförklaring mot dem som redan finns i truppen. DIF kan inte stå vid sidan av och titta på när konkurrenterna i superettan förstärker under sommaren, men det gäller att ha viss fingertoppskänsla. Annars finns det en risk för att den goda stämningen som alla brukar prata om tar allvarlig skada.

Väsby-DIF 2-0

Det är märkligt med svenska cupen. Så sent som i går kväll skrev jag om att DIF har chansen att gå riktigt långt. Med andra ord borde jag vara grymt besviken efter kvällens skitmatch. Ändå känns det inte riktigt så. Hjärnan säger fortfarande att cupen är en tävling och att det är väldigt onödigt att åka ur i det här läget, men hjärtat är inte riktigt med. Jag tänker inte köra med den gamla klyschan om att det är bra att laget får koncentrera sig på seriespelet, för den tror jag inte på. Däremot kanske det är nyttigt att spelarna åker på en liten snyting efter toppinsatsen mot Häcken. Nu borde de fatta att de måste gå ut med samma inställning till varje match. Om de inte gör det är DIF uppenbarligen sämre än ett topplag från division 1.

Inför Väsby-DIF

Jag har skrivit flera snarlika inlägg om DIF och svenska cupen. De har gått ut på att det vore skoj att gå vidare och få chansen att möte ett attraktivt allsvenskt lag på Stora Valla. Nu tycker jag att det finns anledning att höja målsättningen. Om DIF vinner i morgon kommer laget att vara framme i kvartsfinal. Då finns det maximalt fyra klubbar från allsvenskan kvar, och lagen från superettan har skrällt tidigare. Faktum är att DIF kan vinna cupen. Chanserna är fortfarande mycket små, men de finns där.

Första steget på vägen är alltså att besegra Väsby på Vilundavallen. Det är ingen lätt uppgift. Väsby är en sådan där förening som alltid kan fylla på med duktiga spelare som inte riktigt platsar i de stora Stockholmsklubbarna. Laget som ligger tvåa i division 1 norra just nu är säkert inte särskilt mycket sämre än det som spelade i superettan förra säsongen. Klart är att DIF måste spela bra fotboll för att vinna. Just därför tycker jag att Dubbel-Andreas ska starta med samma lag som mot Häcken.

Min startelva:

J. Bohlin

M. Tappert - R. Rodrigues - F. Holmberg - M. Karlsson

H. Berger - A. Drugge - T. Solberg - J. Bergman

T. Larsson - S. Hasani

Bänken:
S. Nurme, K. Norrbin, T. Hedberg, J. Bertilsson, M. Garcia

U21: DIF-Assyriska 6-0

Från Argentina till Degerfors via Guatemala och Örebro. Claudio Gigena är verkligen en värdig representant för den globaliserade fotbollsvärlden. Det är lite kittlande att han nickar in två mål när han får chansen att provspela, men realistiskt sett är han nog ingenting för DIF. Ska klubben ta in en ny utomeuropeisk spelare i det här läget bör det vara någon som håller väldigt hög klass.

Proppen ur?

48 minuter in på matchen mot Häcken i lördags var jag och min läktarkompanjon för dagen överens om en sak. Det var snudd på vansinne att låta Shpetim Hasani slå straffen. För det första brukar experterna hävda att den som har blivit fälld ska hålla sig undan i sådana lägen. För det andra hade Shpetim Hasani fortsatt på sin inslagna väg genom att skjuta högt över vid ett friläge i den första halvleken. För det tredje fick han gott om tid att stå och älta den och tidigare missar medan Häcken bytte målvakt. De flesta spelare skulle bli skakiga i en sådan situation, men Shpetim Hasani höll sig kall och placerade in bollen. Det var länge sedan jag såg en spelare bli så glad för ett straffmål i en vanlig seriematch.

Tobias Larsson dras också med ett envist rykte som målsumpare. Mot Häcken totalmissade han när han skulle bredsida bollen mot ett snudd på öppet mål i den första halvleken. Vid ett annat tillfälle passade han i stället för att skjuta från straffområdeslinjen och vid ett tredje prickade han en motståndarback när målvakten låg och sprattlade på marken. Trots det fick även han jubla till slut. Tio minuter före slutet kom han fri, gick förbi målvakten på vänster sida och rullade in det avgörande målet ur snäv vinkel. Jodå, Tobias Larsson blev rätt så glad han också. Förhoppningsvis innebär den här matchen att både han och Shpetim Hasani får lite lättare att hitta målet i fortsättningen. Det behöver DIF.

Sena baklängesmål

Det är egentligen skamligt att klaga efter den storartade insatsen mot Häcken, men ska jag invända mot något så är det att DIF återigen släppte in ett mål i slutminuterna. Samma sak hände mot Sylvia och i alldeles för många matcher under förra säsongen. Fenomenet drabbar alla lag, men visst känns det som att DIF är ovanligt benäget att bli skärrat och backa för långt hem i jakten på trepoängare? Där har Dubbel-Andreas något att jobba med.

DIF-Häcken 3-2

Jag fyllde 27 år i går. Det blev en rätt skaplig födelsedag. Tre poäng hemma mot Häcken är naturligtvis bra i sig, men ännu värdefullare var att alla pusselbitar äntligen föll på plats. Sheptim Hasani och Tobias Larsson sprang, utmanade och kom till avslut precis som de ska. Markus Karlsson och Jonas Bergman kombinerade fantastiskt på vänsterkanten. Henrik Berger vann boll över hela planen och ifrågasatte Magnus Tappert var - med något undantag - klockren i försvarsspelet. På mitten tävlade Andreas Drugge och Tobias Solberg i att slå precisa crossbollar och passningar i djupled. Fredrik Holmberg och Renato Rodrigues bildade ett ovanligt stabilt mittlås och Jonas Bohlin gjorde några riktigt avancerade räddningar på det som trots allt slank igenom. En helgjuten laginsats och en magisk eftermiddag på Stora Valla. Förmodligen den skönaste sedan kvalsegern mot Umeå 2004.

Inför DIF-Häcken

Tänk er duellerna mellan Dioh Williams och Renato Rodrigues. Mellan Robert Mambo Mumba och Tobias Solberg. Mellan Teddy Lucic och Shpetim Hasani. Morgondagens möte med Häcken ska egentligen bara kunna sluta på ett sätt. Trots det har jag vissa förhoppningar inför utflykten till Stora Valla. Efter den olyckliga inledningen på säsongen har DIF spelat ett antal så kallade måstematcher i följd. Segern mot Sylvia i måndags gav lite andrum. Den och det faktum att Häcken ser så starkt ut gör att spelarna äntligen kan gå in på planen utan att känna den där riktiga pressen på sig. Ett sådant utgångsläge har de inte haft sedan premiären mot Örgryte, och då fungerade spelet faktiskt riktigt bra. Når det upp till samma nivå nu finns en klar poängchans.

Min startelva:

J. Bohlin

M. Tappert - R. Rodrigues - F. Holmberg - M. Karlsson

H. Berger - A. Drugge - T. Solberg - J. Bergman

M. Garcia - S. Hasani

Bänken:
S. Nurme, K. Norrbin, T. Hedberg, J. Bertilsson, T. Larsson

Trendbrott?

Rent fotbollsmässigt var segern mot Sylvia i måndags inte något trendbrott. Faktum är att ett av seriens absolut sämsta lag spelade ut DIF under stora delar av matchen. Två stolpträffar och en missad straff säger det mesta. Trots det kan det finnas anledning att tro att det vänder nu. Efter cupsegern mot Åtvidaberg för några veckor sedan bloggade Fredrik Holmberg om hur mycket det betyder för en fotbollsspelare att få vinna. De underbara bilderna från bortalagets omklädningsrum i Norrköping talar samma språk. Förhoppningsvis kan de här tre poängen lösa upp knutarna och bidra till att det lossnar även på planen.

Målen på tv

Nu när DIF äntligen fick ta den där efterlängtade trepoängaren var det förstås extra roligt att TV 4 var där och gjorde ett inslag. Bilderna från Idrottsparken är riktigt härliga. Missa heller inte studiosnacket efteråt. Det innehåller flera viktiga poänger.

Sylvia-DIF 1-2

Det finns hur många ord som helst som far runt i skallen och vill ut just nu, men varför krångla till det? Signaturen "dif_calle" från Vulkanernas gästbok har redan formulerat allt perfekt:

"JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA-
AAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"

Inför Sylvia-DIF

Jag har en olustig känsla i kroppen inför morgondagens match. Under den senaste veckan har det börja spira viss framtidstro kring DIF. Laget tog poäng senast, spelet var hyfsat och den nya tränarlösningen ser ut att fungera bra. Alla verkar vara överens om att det är nu det ska vända. Ytterligare en förlust i det här läget och risken att luften går ur helt är uppenbar. Samtidigt ställs DIF mot ett Sylvia som är ordentligt på gång efter förra helgens storseger mot Jönköpings Södra. Det är ingen behaglig situation.

Min startelva:

J. Bohlin

K. Norrbin - M. Tappert - F. Holmberg - M. Karlsson

J. Bertilsson - H. Berger - T. Solberg - J. Bergman

M. Garcia - A. Drugge

Bänken:
S. Nurme, R. Rodrigues, T. Hedberg, T. Larsson, S. Hasani

DIF på tv

SPORT-Expressen döps om till till TV 4 Sport och får en plats i Com Hems basutbud från och med i höst. Det borde innebära att fler - däribland jag - får chansen att se DIF på tv. Skoj.