Mest synd om mig

Det är många som är lättade efter gårdagens uppgörelse mellan Tidningsutgivarna och Journalistförbundet. Inte jag. Om arbetstidsblockaden fått gälla bara några dagar till hade jag varit på Stora Valla på söndag. Nu blir det jobb i stället. Blä.

Gunnars minne

Min tveksamhet när det gäller de nya spelarna förändrar naturligtvis inte att det är något fullständigt fantastiskt som har hänt under de senaste veckorna. Jag måste erkänna att jag hade börjat tvivla på Degerfors status som fotbollsmetropol. Publiksiffrorna i år har inte varit bättre än hos jämförbara klubbar i superettan och supportrarna som brukar skapa en så unik inramning på Stora Valla har lagt mycket energi på att bråka med varandra. Det har känts som att intresset är på väg utför, helt enkelt. Sedan händer det här. Föreningens kultsupporter nummer ett dör oväntat. Föreningens kultspelare nummer ett genom alla tider tar initiativ till en insamling. På ett par veckor kommer det in mer än en halv miljon kronor. DIF. Bara i DIF.

Panik?

DIF väljer att knyta upp både Djordje Mrdjanin och Chukwudi Nwogu för resten av säsongen. Det är överraskande. Båda ska förstås få en ärlig chans att spela till sig en plats i laget, men jag har svårt att tro att det är några frälsare klubben har fått tag i. Chukwudi Nwogu har förstås superhög kapacitet om han har spelat för det nigerianska landslaget, men nu säger rapprterna att han är matchotränad. Med nio omgångar kvar av superettan finns det inte mycket tid kvar att komma i form på. Djordje Mrdjanin verkar vara en favorit hos Milenko Vukcevic, men det var Miodrag Bursac och Enver Alidovic också. Tills fler har sett honom spela måste han betraktas som ett stort frågetecken.

De två sena nyförvärven betyder också att DIF får fyra icke-EU/EES-spelare i truppen. Möjligen fem, om Renato Rodrigues inte har varit folkbokförd i Sverige tillräckligt länge. Det innebär att en (eller två) av dem kommer att hamna på läktaren. Vi som gillar Mano Garcia har anledning att känna oss oroliga.

U21: DIF-Djurgården 0-1

Testspelaren Chukwudi Nwogu verkar inte ha gjort något större intryck när utvecklingslaget förlorade mot Djurgården i kväll. Med andra ord är han bara att glömma. Nu hoppas jag att Andreas Andersson utnyttjar sina kontakter i AIK och gör en ny framstöt för att få låna Daniel Mendes. Jag har inte riktigt vågat tro på den möjligheten tidigare, men nu när AIK har värvat sin fjärde icke-EU/EES-spelare är läget plötsligt radikalt annorlunda. Agera!

Nyförvärv på G

Ingen mittfältsmotor i sikte, men kanske en mittback och en anfallare. DIF verkar ha lämnat det allsvenska spåret för att fokusera helt på spelare från utlandet. Det känns som en riskfylld strategi. Erfarenheten säger att spelare från andra seriesystem än det svenska ofta behöver några matcher på sig för att komma i gång när de kommer hit. Så var det till exempel för Daniel Mendes och Mano Garcia. Med nio omgångar kvar i superettan finns inget utrymme för en sådan infasningsperiod. Djordje Mrdjanin och Chukwudi Nwogu måste prestera omedelbart. Det gäller att DIF har gjort två riktiga fynd för att det här ska fungera.

Dags att tänka om?

Magnus Tappert och Tobias Hedberg lär ha varit strålande i mittförsvaret mot Åtvidaberg. Renato Rodrigues är redan tillbaka efter sin skada och Fredrik Holmberg finns kvar som ett sparkapital inför slutspurten av serien. Plötsligt känns det som att DIF har fel fokus i jakten på nyförvärv. Snarare än ytterligare en mittback skulle jag vilja se en ny kraft på det defensiva mittfältet. Henrik Berger och Tobias Solberg är lojala lagspelare, men i det här läget skulle DIF behöva en riktig mittfältsmotor som har förmågan att lyfta hela laget. Frågan är om det går att hitta en sådan innan transferfönstret stänger om några dagar. Till saken hör också att klubbledningen måste ta hänsyn till att det finns ett stort antal supportrar som har skänkt pengar och kräver att DIF lägger dem på rätt spelare. Det är ingen lätt situation.

Åtvidaberg-DIF 0-0

Jag är kluven efter 0-0 mot Åtvidaberg. Det är klart att det är starkt av seriens jumbolag att spela oavgjort borta mot trean i tabellen. Dessutom verkar resultatet ha varit rättvist. Samtidigt är en poäng för lite. DIF måste helt enkelt vinna fler matcher för att täppa till luckan upp till de övriga lagen i bottenstriden. Som läget är nu kan jag inte vara nöjd med oavgjort - oavsett motstånd.

Inför Åtvidaberg-DIF

DIF och Åtvidaberg har redan mötts tre gånger i år. Åtvidaberg vann den viktigaste matchen (den i seriespelet) och DIF de två andra (en träningsmatch på försäsongen och i cupen). Jag skulle vilja hävda att lagen egentligen är ganska jämnstarka. Trots det återfinns de i var sin ände av tabellen. Den hånade tränaren Peter Swärdh har gjort ett storjobb med Åtvidabergs tunna trupp och sett till att klubben har goda chanser att knipa en allsvensk plats. Hur det ser ut i DIF behöver jag inte ens nämna. Logiken säger tyvärr att det blir Åtvidaberg som vinner i eftermiddag också.

Min startelva:

S. Nurme

K. Norrbin - T. Hedberg - M. Tappert - M. Karlsson

H. Berger - T. Solberg

S. Hasani - A. Holmberg - M. Garcia

A. Drugge

Bänken:
J. Bohlin, R. Rodrigues, J. Bertilsson, J. Bergman, T. Larsson

Adde på Kreta

Alla har rätt till semester, men inte i vilket läge som helst. En vd för ett företag reser förstås inte bort om bolaget är mitt uppe i en ekonomisk kris. En heltidsanställd klubbchef i en fotbollsförening med elitverksamhet ska inte heller göra det när laget ligger sist i serien och transferfönstret stänger om en vecka. På ett personligt plan förstår jag att Andreas Andersson inte ville ställa in sin resa till solen, men i ett sådant här utsatt läge måste han faktiskt vara beredd att göra det ändå. Annars har han valt fel yrke.

Magnus Tappert

Tidigare i somras dök det upp en obekräftad uppgift om att Magnus Tappert kostade mellan 600 000 och 800 000 kronor när han kom från Kalmar. Snacket om en floppvärvning tog förstås ny fart. Därför var det särskilt roligt att se honom i lördags. Magnus Tappert vann närkamperna, spelade sig ur svåra situationer och nickade bort höjdboll på höjdboll framför Ljungskiles anfallare. Fram till de sista 20 minuterna - när det mesta i defensiven havererade - var det lite grann som att se det bästa av Renato Rodrigues och Fredrik Holmberg förenat i en och samma person.

Renato Rodrigues och Fredrik Holmberg, ja. Den förste är för ojämn och den andre verkar bli borta ytterligare en tid på grund av sin skada. Magnus Tappert kommer att bli en nyckelspelare i höst - oavsett om DIF hittar en ny mittback eller inte.

DM: Bäckhammar-DIF 0-8

Milenko Vukcevic blev målskytt i DM-semifinalen i tisdags kväll. Det är stor skillnad på Bäckhammar och lagen i superettan, men visst sätter hans fullträff fart på fantasin. Lek med tanken att det står lika, att det bara återstår några minuter och att DIF får ett farligt frisparksläge i närheten av motståndarens straffområde. Vore det inte bra att ha Milenko Vukcevic ombytt på bänken då? Nja. Som tankeexperiment är scenariot tilltalande, men realistiskt sett är det förstås mycket klokare att ge den där platsen till en fulltränad spelare som kan tillföra något ute på planen.

Djordje Mrdjanin

Jag vill gärna tro att Djordje Mrdjanin är mannen som ska rädda DIF kvar i superettan, men tills vidare är jag skeptisk. Hur länge sedan var det egentligen som en svensk klubb lyckades rekrytera en riktigt bra spelare från Balkan? Tio år sedan? Milenko Vukcevic borde förstås ha kontakter som andra tränare saknar, men hans track record så här långt tyder inte på det. Snarare tvärtom.

4-2-3-1

Det har inte skrivits så mycket om det i kommentarerna efteråt, men jag uppfattade matchen mot Ljungskile som en återgång till spelsystemet med två tillbakadragna mittfältare. Personligen tror jag att det är så DIF måste ställa upp för att ha en chans att klara kontraktet. Det trillade in ett par bollar bakåt mot Ljungskile också, men innan nervositeten spred sig i laget under de sista 20 minuterna såg försvarspelet riktigt stabilt ut. Framåt blev det någon långboll för mycket mot en övergiven Andreas Drugge, men faktum är att det skapades en hel del vassa chanser också. Att laget ställer upp med två balansspelare behöver inte betyda att de är bortkopplade från offensiven. Det visade Tobias Solberg i lördags.

DIF-Ljungskile 3-2

När Ljungskile gjorde 2-3 med fem minuter kvar var min första impuls att lämna Stora Valla. Ett kvitteringsmål i det läget hade varit outhärdligt. Nu lyckades DIF låsa fast bollen på offensiv planhalva och säkra årets tre hittills skönaste poäng. Hyllningarna av Gunnar Rydholm före avspark. Vulkanutbrottet i mitten av den andra halvleken. Dramatiken i slutminuterna och jublet efteråt. Matchen i lördags kväll känns redan som en miniklassiker.

Inför DIF-Ljungskile

Det vore så underbart om DIF kunde hedra Gunnar Rydholms minne med en trepoängare mot Ljungskile i kväll. Tyvärr talar nästan ingenting för att det blir så. Renato Rodrigues är egentligen inte en spelare som jag vill se i startelvan, men mot Ljungskile brukar han vara en klippa. Lagen om alltings jävlighet gör naturligtvis att han blir skadad inför just den här matchen. Med Tobias Hedberg och Magnus Tappert i mittförsvaret och ett mittfält utan någon pålitlig defensiv kraft blir det här jobbigt.

Min startelva:

J. Bohlin

K. Norrbin - T. Hedberg - M. Tappert - M. Karlsson

H. Berger - A. Drugge

S. Hasani - A. Holmberg - J. Bergman

M. Garcia

Bänken:
S. Nurme, C. Wiktorsson, T. Solberg, J. Bertilsson, T. Larsson

Gunnars minne

Tillbaka efter några dagar på resande fot upptäcker jag det sorgliga. Jag kände inte Gunnar Rydholm, men älskar man DIF är det klart att man bryr sig om honom också. Därför kan jag inte läsa kondoleanserna i Vulkanernas gästbok utan att få en klump i halsen. Det känns väldigt tomt nu när han är borta.

Ulf Ottossons initiativ till en insamling för att hedra Gunnar Rydholms minne är ytterligare ett bevis för att DIF är en fotbollsklubb utöver det vanliga. Mobiliseringen så här långt är fantastisk, och jag har också bestämt mig för att bidra. Samtidigt försöker jag undvika att ha för stora förväntningar. Andreas Anderssons uttalande om att investera i ett nytt gym var klantigt, men hans huvudpoäng blir inte mindre relevant för det. Jag tror inte att det går att hitta ny spelare som kan gå in och höja lagets nivå tillräckligt mycket för att det här ska vända. Huvudansvaret kommer fortfarande att ligga på dem som redan finns i truppen.

Bunkeflo-DIF 2-0

Fy fan, vilken pissig säsong det här är. Jag hoppas att alla som arbetar för DIF och var i Skåne i dag studerade Bunkeflo noggrant. Det är en oetablerad förening som uppenbarligen har lyckats bygga ett stabilt superettanlag med små resurser. För två säsonger sedan var DIF också en sådan klubb. Sedan dess har det gått utför. Brant utför. Det kanske är nödvändigt med en omstart i norrettan?

Inför Bunkeflo-DIF

Inför säsongen betraktade jag Bunkeflo borta som en snudd på given segermatch. Nu är läget radikalt annorlunda. Trots det känner jag viss optimism inför morgondagen. DIF är ordentligt på gång i offensiven och höll ihop defensiven bättre än väntat i torsdags. Om båda beståndsdelarna funkar borde det finnas förutsättningar för en miniskräll och tre poäng i morgon.

Min startelva:

J. Bohlin

K. Norrbin - R. Rodrigues - M. Tappert - M. Karlsson

T. Hedberg

S. Hasani - A. Holmberg - A. Drugge - J. Bergman

M. Garcia

Bänken:
S. Nurme, H. Berger, J. Bertilsson, T. Solberg, T. Larsson

Jönköpings Södra-DIF 2-2

En poäng mot Jönköpings Södra är egentligen för lite i det här utsatta läget. Samtidigt går det inte att vara missnöjd med tanke på hur matchen utvecklade sig. Det är lätt att överdriva betydelsen, men jag hoppas att Mano Garcias fantastiska kvitteringsmål på övertid kan bli något slags vändpunkt. Glädjescenerna efteråt tyder i alla fall på att det betydde väldigt mycket för spelarna.

Inför Jönköpings Södra-DIF

Jag måste erkänna att luften gick ur mig när jag hörde att Fredrik Holmberg får stå över matchen i dag. Det är bara att hoppas att spelarna har bättre attityd än jag och att Magnus Tappert, Tobias Hedberg eller vem det nu blir tar chansen när han får den. Snacket om måstematcher brukar vara överdrivet, men inte nu. DIF måste ta poäng mot Jönköpings Södra i kväll. Annars är läget nattsvart.

Min startelva:

J. Bohlin

K. Norrbin - R. Rodrigues - M. Tappert - M. Karlsson

T. Hedberg

S. Hasani - A. Holmberg - A. Drugge - J. Bergman

M. Garcia

Bänken:
S. Nurme, H. Berger, J. Bertilsson, T. Solberg, T. Larsson

Semester

De senaste dagarnas brist på uppdateringar beror inte på bedrövelsen efter matchen i lördags. Åtminstone inte bara. Efter att ha jobbat under hela juni och juli har även jag fått lite semester. Därför kan det bli glesare mellan inläggen på Skitiga Bullen under den här och de närmaste två veckorna.

DIF-Örgryte 2-3

Om det här går åt helvete och vi måste analysera varför efter säsongen kommer vi att hitta många av svaren i de två matcherna mot Örgryte. Sett över 180 minuter har DIF varit det bättre av de två lagen. Ute på planen håller spelarna åtminstone medelgod superettanklass. Problemen uppstår när bollen kommer in i något av de två straffområdena. DIF har svårt att skapa heta chanser och släpper in alldeles för billiga mål. Ibland funkar offensiven och ibland funkar defensiven, men nästan aldrig i samma match. Senast var det försvarsspelet som totalhavererade. Säsongens åttonde uddamålsförlust var nog den tyngsta - hittills.

Inför DIF-Örgryte

Lördagseftermiddag, bra väder och ett klassiskt motståndarlag på Stora Valla. Om inte säsongens hittills bästa publiksiffra slås i morgon är någonting fel. Själva matchen är förstås jätteviktig. DIF får klara sig utan Kalle Norrbin och Andreas Drugge men får tillbaka Jonas Bergman efter skada. Örgryte saknar Alexandros Pappas och Ken Fagerberg som gjorde målen i premiären i våras. Fördel DIF, alltså. För mig är allt annat än tre poäng en besvikelse.

Min startelva:

J. Bohlin

M. Tappert - R. Rodrigues - F. Holmberg - M. Karlsson

T. Hedberg

A. Holmberg - T. Solberg

M. Garcia - S. Hasani - J. Bergman

Bänken:
S. Nurme, H. Berger, J. Bertilsson, E. Nilsson, T. Larsson

Skilda världar

Jag kan inte riktigt släppa anledningen till att Andreas Andersson var oanträffbar och inte kunde göra något åt den gångna helgens kaos. Från fikastunderna med Gunnar Rydholm på kansliet till ett kändistätt bröllop mellan landets två störigaste bloggare. Den mannen pendlar verkligen mellan ytterligheterna.

Mer om Andreas P

Häromdagen skrev jag att DIF gör rätt som låter Andreas Pettersson gå till en annan klubb. Det betyder inte att han inte kommer att saknas. Första och enda gången jag pratade med honom var sent i höstas. Jag skulle ringa och ställa några snabba frågor om tre måttligt intressanta provspelare. En annan tränare hade svarat med några pliktskyldiga standardfraser, men Andreas Pettersson gick i gång ordentligt och bjöd på en fem minuter lång monolog om alla deras styrkor och svagheter - i kulsprutetempo. Det var bara att lägga ned pennan och lyssna. Det finns säkert olika åsikter om hur han har skött sig under de här ett och ett halvt åren, men ingen kan tvivla på att han brann för sitt jobb.

U21: Sirius-DIF 1-2

Utvecklingslaget fortsätter att ta revansch mot lagen som har spöat DIF i superettan. Nu senast blev det tre poäng mot Sirius. Trist bara att Enver Alivodic inte verkar ha tagit chansen när han fick den. Först lät han som ett fynd, men nu är det ytterst tveksamt om han bör erbjudas ett kontrakt. Jag står fast vid att dagarna när en klubb som DIF kunde fynda på Balkan nog tyvärr är förbi.