Tony förlänger

Dagens besked om att Tony Gustavsson har knutitis upp för ytterligare tre år är mycket goda nyheter. För det första har DIF gjort klart med en skicklig tränare som redan har visat att han kan åstadkomma resultat med små resurser. För det andra sänder det rätt signaler till spelarna inför morgondagens ödesmatch. Att tränaren inte tvekar att skriva på ett flerårskontrakt i det här utsatta läget visar att han tror på deras förmåga. Det bör kunna fungera som en positiv injektion.

Första målet

Årets upplaga av DIF är ett lag som släpper in få mål men gör ännu färre. Då blir det oerhört viktigt att näta först. En titt på matcherna som spelats hittills visar att DIF tagit ledningen tolv gånger. Resultatet är åtta segrar, tre oavgjorda och bara en förlust. Vänder vi på det är tendensen ännu tydligare. Av de tretton matcher där motståndarlaget tagit ledningen har DIF förlorat tolv. Den sista slutade oavgjord.

Jag kommer inte att vara på Kopparvallen i morgon. I stället blir det ytterligare en ångestfylld sittning framför text-tv eller datorn. "1-0" eller "0-1" kan vara skillnaden mellan nedflyttning och nytt kontrakt.

Trams # 1

DIF har redan inlett arbetet med en bok inför hundraårsjubileet 2007. På Stora Valla i lördags berättade Börje Ågren att författarna kommer att avslöja en del saftiga hemligheter om Skitiga Bullen.

Jag dementerar allt redan nu.

Tony om Shpetim

Just nu toppar den utmärkta nyhetssajten Fotbolldirekt sin förstasida med en artikel där Tony Gustavsson uttalar sig om Shpetim Hasani. Inga direkta nyheter, men ganska trevlig läsning.

Mjällby vs DIF

Under de senaste dagarna har jag sett många hävda att Mjällby har lättare matcher kvar än DIF. Jag kan inte riktigt hålla med. Snarare tycker jag att de två lagens återstående spelprogram har nästan kusliga likheter.

Nu till helgen åker DIF till Åtvidaberg medan Mjällby tar emot Brommapojkarna. Båda lagen har spelat bort sina allsvenska chanser och borde vara ganska uppgivna. Brommapojkarna ligger bäst till i tabellen men har visat riktigt dålig form i de senaste omgångarna. Knapp fördel Mjällby.

Om en dryg vecka får DIF besök av Gais samtidigt som Mjällby möter Ljungskile på bortaplan. Det råkar vara just de lag som ligger bäst till i jakten på kvalplatsen till allsvenskan. På pappret är Gais bättre, men resultaten under hösten säger något annat. Med åtta raka utan förlust har Ljungskile fått ordentlig vittring i toppen. Knapp fördel DIF.

I näst sista omgången möter DIF Västerås på bortaplan medan Mjällby åker till Göteborg för att spela mot Västra Frölunda. Västerås kommer säkert att vara avhängt och det mesta talar för att Västra Frölunda befinner sig i samma position. Ändå känns det som att Mjällby bör få tuffare motstånd. Knapp fördel DIF.

I allra sista omgången kommer Falkenberg till Stora Valla samtidigt som Mjällby tar emot Boden. Om tre veckor kan båda lagen ha säkrat kontrakten, men de kan också vara direkt inblandade i nedflyttningsstriden. Tabelläget får naturligtvis stor betydelse för spelarnas inställning. Tyvärr talar motståndet i de kommande tre matcherna för att Boden kommer att ha råd att förlora på Strandvallen. Knapp fördel Mjällby.

Cratz tror på Mjällby

I lördags hälsades den sparkade Mjällbytränaren Sören Cratz välkommen till Stora Valla av speakern Börje Ågren. Nu tackar han för senast genom att döma ut DIF i Blekinge Läns Tidning:

"- Jag såg Degerfors-Örebro i lördags. Mjällby har bättre spelprogram och en bättre trupp. Mjällby klarar det här. Jag både tror och hoppas det."

Shpetim Hasani

Jag var inte överförtjust efter att ha sett Shpetim Hasani köra fast i Ljungskiles försvarsmur på Skarsjövallen. Efter matchen mot Örebro har jag ändrat uppfattning. Att farten och tekniken finns där märktes redan i Bohuslän. I lördags kombinerade han de färdigheterna med vilja och hårt arbete för laget. Vissa muttrar över alla offsideavblåsningar, men mot en backlinje som står uppradad fem meter från mittlinjen måste det vara rätt att ligga på gränsen och chansa. Mycket riktigt kom målet efter just en sådan löpning. Dessutom kunde jag inte låta bli att charmas av det ständiga sneglandet ut mot linjemännen. Först när det stod klart att flaggan inte var på väg upp satte han fart och kutade ifrån örebroarna. Sådant vill vi se mer av under hösten.

Positivt tänkande

Det positiva med helgens match är att spelet ändå fungerade riktigt bra. Örebro var farligt på fasta situationer och fick in sitt första mål efter en hörna. Annars hade laget väldigt svårt att skapa något framåt. Fram till avgörandet i slutsekunderna räknade jag bara till en riktigt het målchans. DIF slet i defensiven, ställde om snabbt och fick åtminstone två bra lägen att avgöra matchen. Den här gången missade Ola Toivonen och Shpetim Hasani, men det är alltid bättre att spela bra än att spela dåligt.

Att vinna med stil

Även om supportergnabb kan vara skojigt är det skönt att det finns några som vågar gå mot strömmen. Den här kvällen tänker jag på personerna bakom signaturerna "Rasberg", "Farside" och "joth". Trots att de har svartvita tröjor bredvid sina namn har alla tre skrivit uppmuntrande ord i Vulkanernas gästbok under helgen. Sådant värmer.

DIF-Örebro 1-2

Jag har aldrig hatat Örebro. Jag kan ta en förlust i ett länsderby. Jag kan till och med ta att resultatet är orättvist och att avgörandet kommer efter en slumpboll i slutsekunderna. Bara inte nu. Inte när Mjällby vinner med fem mål och varje liten poäng kan innebära skillnaden mellan nedflyttning och nytt kontrakt.

På vägen hem från Degerfors pratade jag och min pappa om Jon Lundblads segermål. Under flera sekunder efteråt var båda fullständigt övertygade om att det skulle dömas bort. Hjärnorna kortslöts i någon form av försvarsmekanism. Det kunde inte vara sant. Det fick inte vara sant. Sedan kom insikten. Jag har mått dåligt sedan dess och jag räknar med att må lika dåligt i ytterligare fyra veckor. Minst.

Mot Värmlandsskogen

En ny tur hem till Värmland gör att Skitiga Bullen kan bli eftersatt under några dagar. Jag är tillförordnad flyttgubbe på lördag, men en förstående mor har erbjudit sig att skräddarsy dagsprogrammet så att sonen kan gå på fotboll. Det ska bli oerhört kul att se DIF mot Örebro. Av vidskeplighet tippar jag tvåa, men om spelarna lyckas plocka fram samma spel som i Boden ska det naturligtvis kunna gå betydligt bättre än så.

Charmiga örebroare

Det är aldrig nyttigt att gå runt med aggressioner i kroppen. De som känner att motviljan mot de svartvita börjar bli för stark bör ägna några minuter åt hemsidan för Nora Boys. Den är faktiskt fullständigt oemotståndlig.

Derbydags

Tre dagar kvar till länsderbyt mot Örebro. Alla som inbillar sig att matchen inte betyder något särskilt bör skänka några tankar åt det som hände den 11 september 1993. I 2000 års andra nummer av sportmagasinet Offside (reportaget ligger tyvärr inte ute på hemsidan) berättar Mattias Hermansson om skandalmatchen:

"Redan när matchen rullar igång är stämningen på plan och läktare tät, hetsig och ful. När ÖSK:s Lars Zetterlund i början av andra halvlek vid ställningen 0-0 går in i ett motlägg med Ulf Ottosson går en tung flämtning genom publiken: 'Mål-Ottos' högra skenben är av och han körs till lasarettet i Karlskoga. Spelarna börjar slåss men när Lennart Elofsson blåser igång matchen igen gör han det i förhoppningen att han har fått ordning igen.
Det har han inte.
Leif Olsson, som bytts in i stället för Ottosson, ställer in siktet på Lasse Zetterlund och hämnas den desavouerade skyttekungen genom att sparka ner ÖSK-aren bakifrån.
Rött kort, naturligtvis. Matchen, som hela tiden är på gränsen att övergå till kaos, tar en ny vändning när backen Krister 'Hårding' Eriksson gör 1-0 för hemmalaget efter 74 minuter. Jublet håller i sig länge, men när klockan för länge sedan passerat 90 minuter och med råge de fem förlängningsminuter alla räknat med händer det logiska: Örebros Hlynur Stefansson kvitterar efter en hörna.
Publiken jagar Elofsson av planen. Han gömmer sig i en polisbil som kör till Björneborg en mil bort för att den vettskrämde domaren ska kunna ta sig hem i säkerhet."

I Nerikes Allehandas fotbollsbilaga inför säsongen (den går däremot att ladda ned) berättar Lasse Zetterlund själv:

"- Det var heta känslor på planen och adrenalinet rann nog över hos oss båda. Vi satsade 150 på samma boll och det blev ett ruskigt hopslag. Skillnaden var att jag gick dit med båda benen medan 'Otto' sparkade, annars hade nog mitt ben brutits också, minns Lasse som NA lockat tillbaka till derbyarenan.
Ulf Ottosson bars av banan med högerbenet av på två ställen. Ersättaren Leif Olsson kom in med mord i blicken.
- Då blev jag rädd. Han sprang direkt från bänken och satte dobbarna på insidan av mitt lår. Två sår, stora som femkronor. Degerforsläkaren vägrade att sy och funktionärerna var vilda. Ottosson låg ju i rummet bredvid. Jag fick till slut tejpa på egen hand, berättar Lasse.
Leif Olsson fick rött kort direkt och det rådde lynchstämning på arenan. Inte blev det bättre när ÖSK:s islänning Hlynur Stefansson kvitterade till 1-1 i nionde övertidsminuten.
- Det var knappt att vi vågade lämna omklädningsrummet och vår buss stenades när vi lämnade Stora Valla, berättar Lasse som själv hela tiden hävdat att Ottossons skada var en olyckshändelse."

Boden-DIF 0-4

Vid fyratiden i går eftermiddag satt jag (fråga inte varför...) och väntade i en stillastående bil ute i skogen. För att tygla nervositeten funderade jag på vad jag skulle skriva här i bloggen efter matchen som snart skulle börja. Tankarna kretsade kring nedflyttningsstrecket, bottenkonkurrenterna och de futtiga två poängen som skiljde nedåt. Att DIF skulle kunna vinna i Boden kändes inte realistiskt. Inte då.

Det är tur att spelarna inte är lika benägna att ge upp i förväg. Gårdagens insats på Björknäsvallen var ett riktigt styrkebesked. När det gällde som mest hittade laget tillbaka till det aggressiva spel som gör motståndarna dåliga och får motståndarfansen att muttra något om att DIF minsann inte var ett dugg bra. Deras eget lag bara råkade vara ännu sämre... Tony Gustavsson plockade fram favoritordet ”moral” i intervjuerna efter matchen. Den här gången kändes det verkligen befogat.

Samtidigt är det svårt att känna den där riktiga glädjen. Västra Frölunda och Mjällby imponerade i helgen och kan mycket väl plocka uppemot tio poäng till innan säsongen är över. För DIF handlar det om att bita ihop och gå in till alla återstående matcher med samma inställning som spelarna visade i går. Närmast väntar ett tufft länsderby mot Örebro. Det kan gå hur som helst.

Ingen uppkoppling

En krånglande nätuppkoppling har gjort att jag inte kunnat uppdatera Skitiga Bullen på några dagar. Nu när allt funkar ska jag frossa i matchrapporter och artiklar om gårdagen. Någon gång i kväll kommer lite egna tankar kring matchen.

Höstlag?

Krönikören Nicklas Brunzell har räknat och kommit fram till att det gamla höstlaget DIF är sämst i superettan sedan serien vände. Illavarslande, men också en tydlig indikation på vad som måste rättas till. Många hävdar att Tony Gustavsson gör fel som inte matchar fler spelare som törs gå framåt. Statistiken visar att problemet är det motsatta. Det viktigaste just nu är att hitta tillbaka till den defensiva disciplinen från våren. 1-0 var ett gångbart resultat då. Det är det fortfarande.

Resten av säsongen

Resonemanget om fem poängs försprång räcker inte för att lugna mina nerver. Jag fortsätter egenterapin med att titta på det återstående spelprogrammet för lagen som slåss i botten.

Falkenberg:
Västerås (borta)
Västra Frölunda (hemma)
Öster (hemma)
AIK (borta)
Trelleborg (hemma)
DIF (borta)

DIF:
Boden (borta)
Örebro (hemma)
Åtvidaberg (borta)
Gais (hemma)
Västerås (borta)
Falkenberg (hemma)

Västra Frölunda:
Brommapojkarna (hemma)
Falkenberg (borta)
Ljungskile (hemma)
Öster (borta)
Mjällby (hemma)
AIK (borta)

Mjällby:
Norrköping (hemma)
Väsby (borta)
Brommapojkarna (hemma)
Ljungskile (borta)
Västra Frölunda (borta)
Boden (hemma)

Västerås:
Falkenberg (hemma)
Öster (borta)
AIK (hemma)
Trelleborg (borta)
DIF (hemma)
Norrköping (borta)

Visst känns det som att åtminstone Västra Frölunda och Västerås får tuffare motstånd än DIF. Lugnande? Nja...

DIF-Mjällby 1-2

Förlusten mot Mjällby var blytung, men än finns ingen anledning att deppa ihop. Västra Frölunda som ligger närmast bakom har fortfarande fem poäng och tio mål att hämta in. Det är mycket för ett bottenlag. För DIF handlar det om att glömma de två senaste matcherna och försöka hitta tillbaka till spelet som gett utdelning tidigare under säsongen. Ett par segrar till räcker sannolikt till nytt kontrakt. Det ska laget kunna fixa.

En jobbig dag

Jag har oroat mig för matchen mot Mjällby under hela veckan. Inte blir jag lugnare när jag läser nätupplagan av Sydöstran. ”Nu finns det inga räddningsplankor, nu är det bara ut och köra, att arbeta som ett lag... Och vinna. Det är bara segrar som gäller. Det ska Degerfors få känna på...”, säger Peter Hiir-Salakka. Det vore tjänstefel av en lagkapten att hävda något annat, men ändå. Usch, vad jobbigt det blir i dag.

Spelaruppror i Mjällby

Två dagar innan ödesmatchen på Stora Valla väljer Mjällby att sparka Sören Cratz. Enligt vad som framkommit hittills verkar det vara någon form av spelaruppror som ligger bakom. Även om beslutet tyder på desperation finns en risk att det går ut över DIF. Ett lag som byter tränare brukar kunna få en kortvarig positiv effekt som varar i en eller ett par matcher. Den tuffa uppgiften på lördag känns plötsligt ännu tuffare.

Rajalas hemlängtan

Trots en märklig dementi på officiella hemsidan verkar det redan vara klart att Jimmy Rajala lämnar DIF efter säsongen. I en intervju i Falu-Kuriren bekräftar han att han vill hem till Dalarna. Med tanke på hur det har sett ut hittills är det svårt att se det som någon större förlust. Jimmy Rajala värvades som skyttekung men fick problem med skador och har hamnat på bänken. Inför nästa år borde det finnas betydligt intressantare anfallsspelare att satsa på.

Samtidigt innebär beskedet en risk för att Tony Gustavsson väljer bort honom redan den här säsongen. Det vore dumt. Jimmy Rajala är kanske inget namn för startelvan, men i tuffa matcher där laget hamnar i underläge bör det fortfarande finnas utrymme för en stor och stark forward. Om har får chansen som inhoppare har jag en känsla av att han kommer att göra åtminstone ett mål för DIF innan han flyttar hem.

Viktigt med träningsmatcher

DIF träningsspelar mot ett kombinationslag från Mariestadstrakten och får nöja sig med oavgjort, 1-1. Det är lätt att rycka på axlarna åt den här typen av matcher, men jag tror att de är viktiga. En klubb i superettan behöver ett tjugotal duktiga spelare i truppen. Bland dem finns flera som sällan eller aldrig kommer att få chansen. De går på träningarna, ger allt under övningarna men hamnar ändå på bänken eller läktaren när det blir dags för match. Då måste det vara oerhört lätt att tappa sugen. En jippomatch i Mariestad är ingen fotbollsmässig höjdare, men för den som lyckas borde den ändå kunna fungera som en sporre inför fortsättningen. Det skärper konkurrensen i truppen och gynnar hela laget.

Nya favoritlag

Det är en märklig känsla att följa superettan i det här skedet av säsongen. Plötsligt blir trepoängare för lag som Åtvidaberg och Gais i stort sett lika betydelsefulla som segrar för DIF. Med andra ord var det här en riktigt skön kväll. Sju poäng ned, sju omgångar återstår. Fortsättning följer.

Ljungskile-DIF 2-1

Några tankar efter dagens match på Skarsjövallen:

* Shpetim Hasani var den bäste spelaren på planen, men hans arbete för laget imponerade inte. Filmningar och dribblingsnummer som inte leder någonstans klarar vi oss utan i DIF. Reduceringsmålet var oerhört snyggt och gör att jag kan förlåta det mesta, men inte allt.

* Jimmy Rajala har nog gjort sitt i DIF. Rollen som ensam forward är otacksam, men lite mer än så här måste han kunna prestera om han vill vara med från start igen.

* För en gångs skull misslyckades Tony Gustavsson med taktiken. Shpetim Hasani som kantspringare och Henrik Jansson som fyrtorn i backlinjen såg bra ut i teorin, men ute på planen fungerade det inte. När Jörgen Wålemark sprang sig fri och gjorde 1-0 kändes det som om mittbackarna i DIF stod stilla. Där hade vi behövt Stefan Larsson.

* Mjällby förlorade och Västra Frölunda fick bara med sig en poäng i dag. På papperet hade både lagen lättare uppgifter än DIF. Om Gais motsvarar förväntningarna och slår Västerås i morgon så kan vi vara nöjda med helgen, trots en ganska snöplig förlust.

Match i morgon

I den läsvärda bloggen Tankar från ett korridorsrum har Anders Eriksson skrivit flera inlägg om tillvaron som exilsupporter. Jag känner igen frustrationen. Med familjen i Kristinehamn brukar jag kunna planera in regelbundna besök på Stora Valla, men de övriga arenorna är svårare. Saknar man bil och bor i en del av landet där DIF nästan aldrig spelar funkar det helt enkelt inte. Ärligt talat kan jag inte minnas senaste gången jag såg laget på bortaplan.

I morgon är det i alla fall dags. Kombinationen Skarsjövallen och en bilburen chef med gryende DIF-sympatier gör att jag kommer att kunna se min första match sedan Öster hemma. Ljungskile är svårflörtade, men med den formen DIF har just nu tror jag på minst en poäng.

Hatten av för Ljungskile

Jag fortsätter att skriva om de så kallade experterna. Inför säsongen var de flesta av dem överens om att DIF inte skulle räcka till i superettan. Truppen var för svag, nyförvärven för få, tränaren för oerfaren och så vidare. Det återstår fortfarande åtta matcher av säsongen, men redan nu står det klart att mycket av det de sade och skrev inte stämde. Tony Gustavsson har stått pall och format ett lag som gått bättre än konkurrenter med betydligt namnkunnigare spelare.

Allt det här gäller i ännu högre grad för Ljungskile. När DIF bjöd in tio provspelare i vintras ratades Daniel Berg från dalsländska Åsebro först av alla. I Ljungskile gick han rakt in i startelvan. Med den truppen blir det nedflyttning, konstaterade experterna. De hade fel här också. Fem förluster på 22 omgångar är ett oerhört imponerande facit. Tony Gustavsson i all ära, men frågan är om inte Ljungskiles David Wilson har svarat för årets verkliga tränarprestation i svensk elitfotboll. Det blir tufft för DIF på söndag.