Träningsmatch: Örebro-DIF 1-1

Jag följde första halvan i ett webbläsarfönster på jobbdatorn, småsprang hem genom snöstormen i pausen och hörde större delen av den andra halvleken på radio. Det verkar inte ha varit någon stor fotbollsmatch, men att klara oavgjort borta mot Örebro är starkt. Det känns faktiskt som att Jan Stahre är på rätt väg. Dessutom påminde Johan Bertilssons tjusiga mål lite grann om en annan skön fullträff. En trevlig inledning på 2008, helt klart.

Ingen Ingel?

Det är inte lätt att veta vad som försiggår i huvudet på Andreas Andersson. Ena dagen talar han sig varm för Andreas Ingel i en av lokaltidningarna, nästa säger han att det är fel spelartyp i den andra. Vad är sant och vad är falskt? Med tanke på att Jan Stahre vill ha en spelskickig mittfältare och att Andreas Ingel själv är så hemlighetsfull lutar jag nog åt att uttalandena i Nya Wermlands-Tidningen mest är ett halvhjärtat försök att sprida dimridåer. Ska vi gissa på att kontraktet är påskrivet inom en vecka?

Ett riktigt proffs

Ett halvår efter resten av mänskligheten har jag också upptäckt Facebook. En sen kväll råkar jag hamna på Kalle Norrbins sida och fastnar för följande: "Favorite Books: Tyvärr inte läst en enda men det börjar bli dax snart..." Så talar ett riktigt fotbollsproffs.

Mer om Ingel

Häromveckan rafsade jag ihop några rader om att Andreas Ingel vore en intressant spelare att titta på inför nästa säsong. Det dröjde inte många timmar innan jag fick en anonym kommentar om att han varit aktuell men valt att flytta till Island i stället. Sportredaktionen på Sundsvalls Tidning är också inne på det spåret. Samtidigt hävdar Karlskoga-Kuriren att han fortfarande är högaktuell för DIF. Magkänslan säger att Larsåke Grahn Wåhlén kan vara ute och cykla i det här fallet, men om han inte är det finns det ingen anledning att tveka. Som läget är nu lär Andreas Ingel vara det bästa DIF kan hitta på den svenska spelarmarknaden.

Träningsmatch: DIF-KB Karlskoga 4-0

Det blir allt roligare att läsa om Christophe Lallets framfart, men det skönaste beskedet i dag handlar ändå om en spelare som inte ens var med på planen. Häromdagen var det någon som antydde att Mano Garcia kanske inte skulle komma tillbaka från Brasilien. Då kände jag verkligen avgrunden öppna sig. Dessbättre visade det sig vara skitsnack. Mano Garcia är redan i Värmland och kör tydligen hårt på träningarna. Det låter alldeles strålande.

"Vi betalar inte"

Jag har inte skrivit någonting om det här med momsskulden sedan i höstas. På något sätt har jag nog trott och hoppats att det ska lösa sig på ett bra sätt, trots alla signaler om motsatsen. Nu känns det som att verkligheten börjar komma ikapp. De ansvariga på Svenska fotbollförbundet och Svensk elitfotboll fortsätter att hänvisa till varandra, vilket väl bara kan betyda att DIF och Örebro får betala själva i slutändan. Samtidigt går alla andra elitklubbar som har gjort exakt samma sak fria. Horribelt.

Abder Kabous

Abder Kabous verkar ha spelat hela matchen när Marocko besegrade Namibia med 5-1 i afrikanska mästerskapen i dag. Abder Kabous - i Marockos startelva - i afrikanska mästerskapen. Det tar en stund att smälta. Jag tycker väl fortfarande att det var rätt att låta honom gå när det blev som det blev, men jag kan inte ta så lätt på det som många andra verkar göra. En fotbollsspelare av den här klassen får vi förmodligen aldrig mer se i DIF.

Cramo cup

Storseger mot Grums, knapp seger mot Västerås och förlust mot Örebro är väl ganska exakt vad vi kunde förvänta oss av Cramo cup. Det mest positiva från helgen är kanske rapporterna om att Mario Simunovic redan börjat ta för sig. Däremot gillar jag inte riktigt Jan Stahres uttalande om att det lutar åt att de två sista spelarna hämtas från utlandet. Jag har absolut ingenting emot utländska spelare, men risken för floppvärvningar blir onekligen större än om klubben plockar någon som redan finns i det svenska seriesystemet. Just nu skulle vi behöva vi ett par säkra kort.

Nu kör vi

Jag vet att det bara är mitten av januari, att truppen inte är komplett ännu och att Jan Stahre varit tydlig med att resultaten i träningsmatcherna är fullständigt oväsentliga. Just nu spelar inget av det någon roll. Det ska bli sjukt intressant att se hur väl DIF står sig mot Örebro och Västerås i Environiq Arena i morgon.

Typiskt ...

Med mitt nuvarande schema jobbar jag lördag och söndag var sjätte vecka. Gissa när det är dags nästa gång? Jodå. Den här helgen - samtidigt som DIF årsdebuterar genom att spela en högintressant träningsturnering i en hall några hundra meter från min pappas lägenhet i Kristinehamn. Livet är grymt ibland.

Nytt förtroende för Dalin?

Valberedningen vill ge Lars-Erik Dalin fortsatt förtroende som ordförande. Jag är inte säker på att det är rätt väg att gå. Rapporterna jag har fått säger att han är en riktig nostalgiker som gärna pratar mycket och länge om hur bra DIF var på 1960-talet. Däremot verkar han inte ha så mycket att säga i diskussionerna om hur klubben ska agera för att kunna hävda sig i framtiden. Det låter förstås inte bra. Samtidigt måste det påpekas att Lars-Erik Dalin själv har sagt att han gärna stiger åt sidan om det dyker upp en annan ordförandekandidat som passar bättre. Uppenbarligen har inte valberedningen lyckats hitta någon sådan. Kompetenta personer som är beredda att lägga ned det omfattande arbete som krävs för att leda en idrottsförening växer tyvärr inte på träd.

Andreas Ingel

För en dryg månad sedan roade jag mig med att plocka fram åtta tänkbara nyförvärv till det centrala mittfältet. Flera tunga namn på den listan kan definitivt avskrivas nu, men bland dem som finns kvar finns ett som jag tycker känns både realistiskt och intressant. Det är Sundsvalls Andreas Ingel. Jag hade i och för sig tänkt mig en mer defensivt präglad spelare, men Jan Stahre har tryckt på att han vill ha någon som är bollsäker och passningsskicklig. Dessutom lär de här två känna varandra sedan 2002, då Jan Stahre var assisterande tränare i AIK samtidigt som Andreas Ingel nosade på a-truppen. Bland dem som ingick i laget då fanns för övrigt även en viss Andreas Andersson. För Andreas Ingel talar även att han inte har kopplats samman med någon annan klubb under silly season. Låter inte det som något för DIF?

Bohlin är tillbaka

Oj, vad jag gillar Jonas Bohlin. Först satt han på bänken i två hela säsonger utan att gnälla. Sedan - när han väl tagit en ordinarie plats - blev han petad under förödmjukande former innan han fick veta att det inte blir någon fortsättning som spelare, trots att han rimligtvis skulle kunnat fortsätta i flera år till. En naturlig reaktion när han fick erbjudandet om att bli målvaktstränare hade varit att be Andreas Andersson flyga och fara. Nu gjorde han inte det, och det ska vi vara glada för. Dels får vi en extramålvakt som kan gå in och spela om det skulle uppstå en krissituation, dels får vi tillbaka en person som var starkt bidragande till den sköna stämningen i truppen förra året. Jag har varit kritisk mot Andreas Andersson de senaste dagarna, men jag måste faktiskt säga att han har sytt ihop en riktigt intressant ledarstab. Det ska han ha all heder av.

Premiärelvan # 1

Med tre månader och en dag kvar till premiären är det dags att leka coach igen. Jag gör som tidigare år och tar ut mina elvor med en månads mellanrum fram tills serien drar i gång i mitten av april. Jan Stahre har pratat lite löst om 4-3-3 sedan han tillträdde. Det låter intressant, men med de nuvarande spelarna tror jag inte att det skulle fungera i praktiken. Därför ställer det här laget upp enligt 4-4-2 med något slags diamant på mittfältet.

Målvakt: Simon Nurme
Känns given.

Högerback: Kalle Norrbin
George Kojadinovic kan kanske utmana om han får ett kontrakt, men tills vidare är Kalle Norrbin självskriven i startelvan.

Mittback: Fredrik Holmberg
Mittförsvaret är nog den lagdel där konkurrensen är allra hårdast, men om Fredrik Holmberg hittar tillbaka till spelet från i våras bör han kunna knipa en plats. Hans ledaregenskaper behövs.

Mittback: Magnus Tappert
Känns definitivt som en startspelare efter sin fina höst. Magnus Samuelsson får jobba hårt om han vill in i premiärlaget.

Vänsterback: Christoffer Wiktorsson
Imponerade stort när han fick chansen förra året och lär blir ännu bättre i år. Klubbens nästa export till allsvenskan?

Högermittfältare: Mano Garcia
Inte riktigt hans naturliga position, men i brist på vassa alternativ tror jag att han gör störst nytta i en fri roll på mittfältet.

Central mittfältare: Andreas Holmberg
Höjer sig förhoppningsvis ett snäpp efter en tuff försäsong med resten av laget. Då lär han bli en offensiv nyckelspelare.

Central mittfältare: Tobas Solberg
Är Tobias Solberg rätt man för att ta det defensiva huvudansvaret på mittfältet? Tveksamt - men i dagsläget finns det faktiskt inget alternativ. Här hoppas jag definitivt på en förstärkning.

Vänstermittfältare: Markus Karlsson
Om Christoffer Wiktorsson tar platsen som vänsterback lär Markus Karlsson få flytta upp i banan. Det passar honom minst lika bra.

Anfallare: Mario Simunovic
För att DIF ska lyckas i år känns det som att fjolårets juniorer måste leverera. Därför kan det vara läge att slänga in Mario Simunovic redan från start. Shpetim Hasani lär uppträda lojt på träningarna och behöver kanske få känna att han inte är given.

Anfallare: Christophe Lallet
Jag var inte särskilt entusiastisk från början, men för varje ny rapport om hans spel på träningarna stiger förväntningarna. Det ska bli väldigt spännande att se om han lever upp till dem.

Avbytare:
Jesper Fromholdt
Magnus Samuelsson
Johan Bertilsson
Erik Nilsson
Shpetim Hasani

Utanför truppen:
Andreas Gunnarsson
Dejan Doslic

Andreas Andersson

Jag hade egentligen tänkt avvakta med det här inlägget för att se om det händer något under de närmaste veckorna, men eftersom debatten är aktuell just nu är det väl lika bra att köra. Det handlar alltså om Andreas Andersson. Är han rätt man för jobbet som klubbchef? Jag är tyvärr inte så säker som jag skulle vilja vara.

Det här med rekryteringen av nya spelare var jag inne på redan i går. Jag tycker helt enkelt inte att det märks någon skillnad mellan hur det fungerar i dag och hur det fungerade för ett drygt år sedan. Att de ekonomiska förutsättningarna är annorlunda måste givetvis vägas in, men det kan inte vara hela förklaringen till att det har gått så trögt under vintern. Det finns betydligt resurssvagare klubbar än DIF som har värvat mer och bättre. Sedan har vi det här med Andreas Drugge. Många var imponerade av Andreas Anderssons sätt att sköta förhandlingarna med Trelleborg, men allt talar för att den slutliga övergångssumman som högst blev 800 000 kronor. Jämför det med de två miljoner kronorna som DIF fick för Daniel Mendes och det framstår som en rätt så dålig affär. Inga pluspoäng där, alltså. Det blir det inte heller när vi går in på de långsiktiga visionerna. När jobbet som klubbchef annonserades ut pratades det om att hon eller han skulle arbeta med att förstärka organisationen och varumärket DIF. Kan någon peka på något konkret som Andreas Andersson gjort på de två områdena? Själv kommer jag faktiskt inte på någonting.

Är jag för hård? Vet jag inte vad jag snackar om? Det är fullt möjligt - men om det är så beror det på bristande information. Jag är nästan osunt intresserad av DIF och läser i stort sett allt som rapporteras om föreningen. Trots det har jag ingen klar bild av vad vår klubbchef gör om dagarna. Om jag vore Andreas Andersson skulle jag ringa Torbjörn Wennersten redan i morgon, boka in en träff och redogöra för allt jag har gjort och tänker göra för att DIF ska bli bättre rustat för framtiden. Om det finns något att berätta - och det finns det säkert - vore det ett enkelt sätt att lugna mig och många andra. Jag vet nämligen att det finns fler som är oroliga.

Ännu ett misslyckande

Att Ronald Gamboa Johnson inte fick något kontrakt med DIF var trist men väntat. Andreas Andersson gjorde säkert rätt som nobbade honom, men i slutändan är det här ändå ett misslyckande för klubbchefen. Om det var något som jag hoppades på när han tillträdde för ett drygt år sedan var det att han skulle kunna använda sitt namn och sitt kontaktnät för att locka spännande spelare till klubben. Den här vintern har han gjort mig besviken. Om jag har räknat rätt har Andreas Andersson bjudit in tolv spelare för att träna med DIF sedan den sista seriematchen i höstas. Av dem är det bara Christophe Lallet som visat sig hålla måttet. Det är förstås bra att välja nyförvärv med omsorg, men för varje vecka som går blir urvalet mindre och mindre. Tyvärr tror jag att det blir svårt att sy ihop det här på ett riktigt bra sätt nu.

Tv i världsklass

Då och då hälsar jag på hemma hos min pappa och hans fru i Kristinehamn. Ett av de obligatoriska inslagen brukar vara att bänka sig i tv-soffan, slå på den lokala kanalen KLTV och häpna över den usla kvaliteten. Det får vara slut med det nu. Ett drygt elva minuter långt inslag om DIF och lagets första träningspass för året, tillgängligt direkt på nätet. Bättre än så blir det inte.

Varning för Sulisalo

Det har alltid funnits en stark tilltro till hemvändare i Degerfors. Nu när Anders Sulisalo fiskar efter ett korttidskontrakt med en svensk klubb är det förstås många som vill se honom i DIF. Jag hoppas verkligen inte att Andreas Andersson ansluter sig till dem. Anders Sulisalo kändes som en säkerhetsrisk i många av de matcher han spelade i superettan. Han blev bättre mot slutet, men jag tror knappast att han har gått framåt ytterligare av ett drygt års collegefotboll i USA. Snarare tvärtom. Det är bättre om DIF satsar på George Kojadinovic eller Johan Kristiansson.

Spelaromsättningen

Patrik Hamberg har skrivit ett intressant inlägg om den extrema spelaromsättningen i truppen. Han har en poäng i att många av dem som försvunnit inte hade platsat i dag, men jag tycker nog ändå att utvecklingen är problematisk. DIF har knappast råd att byta ut så många spelare varje år. Fortsätter det så räcker det faktiskt att klubben träffar fel med nyförvärven en gång för att krisen ska vara ett faktum. Om det stoppar här behöver det förstås aldrig inträffa, men frågan är hur DIF ska skapa kontinuitet när så få av spelarna är socialt etablerade i Degerfors. Även om sådana som Kalle Norrbin, Magnus Tappert och Fredrik Holmberg säger sig trivas har jag svårt att tro att de vill stanna i flera år till.

Första träningen

Något överraskande är det Värmlands Folkblad som står för de intressantaste rapporterna från gårdagens premiärträning. Att Jan Stahre har en del annorlunda idéer visste vi sedan tidigare. Hans tankar om spelarnas fysiska status är mycket spännande, tycker jag. Betydligt tristare - men inte helt oväntat - är det att läsa om de tre provspelarnas insatser. Ingen av dem bör dömas ut helt innan veckan är slut, men det mesta talar för att Andreas Andersson får leta vidare för att kunna fylla de två vakanserna i truppen.

Norrbin prisad

Kalle Norrbin är en personlig favorit ända sedan jag intervjuade honom för officiella hemsidan förra hösten. Det är kul att det finns fler som gillar honom. Jag gillar inte allt som URB står för, men den här gången har de verkligen gett sin pokal till rätt spelare.

Nystart

Om mindre än tolv timmar drar Jan Stahre i gång sitt första riktiga pass som ansvarig tränare för DIF. Mest spännande i morgon blir att se hur de tre provspelarna klarar sig. Ronald Gamboa Johnson kände vi till sedan tidigare, men Filip Nekmouche och Jesper Karlsson är två helt nya namn. Båda förtjänar förstås en ärlig chans att visa upp sig, även om jag inte kan påstå att jag är jätteförtjust så här på förhand. DIF behöver utöka truppen med etablerade spelare som går direkt in i startelvan. Inte fler talanger som haft det struligt och bara kanske blommar ut under 2008.

För egen del blir morgondagen också ett slags nystart. Jag har ägnat stora delar av de senaste två veckorna åt jul- och nyårsfirande, skidåkning, låtsasgitarrspelande och annat umgänge med nära och kära, men nu är jag tillbaka i verkligheten. Det betyder att det finns lite mer tid över till att blogga igen.

Klart med Samuelsson

Nu när allt är klart med Magnus Samuelsson känns det som ett riktigt bra nyförvärv. Han är en etablerad spelare som med största sannolikhet håller för spel i superettan. Dessutom lär han vara relativt billig, eftersom han tydligen har ett civilt jobb som säljare på ett byggföretag i Örebro. För mig är han absolut ingen given startspelare, men han ser definitivt till att konkurrensen om platserna i mittförsvaret skärps. Det kan aldrig vara fel.

Det som möjligen oroar med den här affären är ett uttalande av Andreas Andersson. "Han har mest spelat mittback men kan även användas som defensiv mittfältare", säger han om Magnus Samuelsson. Fine - men bara så länge han betraktas som ett reservalternativ på den positionen. DIF behöver fortfarande en riktigt bra balansspelare som går direkt in i startelvan.

Gott nytt år?

Det rekordturbulenta, många gånger snudd på outhärdliga och i slutändan riktigt trevliga jubileumsåret 2007 är över. Sedan drygt 17 timmar tillbaka är det 2008. Det skulle kännas bra att skriva att jag ser fram emot det nya året med tillförsikt, men just nu vore det att ljuga. Faktum är att det lag som DIF skulle kunna ställa upp med i dag är sämre än det lag som låg sist i superettan efter 25 spelade omgångar i höstas. Spelarna som har försvunnit under vintern stod till exempel för 56 procent av de gjorda målen under den gångna säsongen. Panik? Inte än, men det vill nog till att Andreas Andersson presenterar ytterligare minst ett par vassa nyförvärv under de närmaste veckorna. Annars kommer jag att vara riktigt orolig när serien sparkar i gång om tre månader.