Testmatchen

Med tanke på det förra inlägget skulle jag bli förvånad om vi får se någon av spelarna från gårdagens testmatch i DIF nästa år. Just nu är klubben i ett läge där det känns som att truppen kan fyllas på med komplementsspelare från de egna leden. Ska det värvas utifrån ska det vara spelare som går rakt in i startelvan, och så värst många sådana tror jag inte fanns på Stora Valla i går.

Unsilly season?

Silly season har börjat och supportrarna vill ha action. Några droppar namn på spelare som inte platsar i de allsvenska storlagen och tycker att Andreas Andersson ska slå till. Andra tittar mest på den egna truppen och verkar mena att i princip alla som inte ingick i startelvan under hösten bör rensas ut.

Personligen tror jag att det är bäst att skruva ned förväntningarna några snäpp. Det var inte länge sedan som vår ordförande Lars-Erik Dalin konstaterade att de löpande kostnaderna är större än intäkterna och att truppen inför nästa år måste byggas utan dyra nyförvärv. Några spelare tillkommer nog, men de blir säkert inte så många som under de två senaste vintrarna. Det behöver inte vara negativt. Kontinuitet brukar vara en framgångsfaktor i de här sammanhangen, och när det gäller DIF står faktiskt nästan alla viktiga spelare under kontrakt. Om laget som inleder nästa års seriespel ser ungefär likadant ut som laget som avslutade den här säsongen kommer åtminstone jag att känna mig nöjd.

Summering

Det är snart dags att börja blicka framåt, men först ska årets säsong förstås summeras. Så här såg det ut när jag tippade superettan inför premiären för ett drygt halvår sedan:

1. Öster
2. Häcken
3. Ljungskile
---
4. Sundsvall
5. Landskrona
6. Mjällby
7. Norrköping
8. DIF
9. Jönköpings Södra
10. Örgryte
11. Falkenberg
12. Sylvia
13. Åtvidaberg
14. Sirius
---
15. Bunkeflo
16. Enköping

Och så här gick det:

1. Norrköping
2. Ljungskile
3. Sundsvall
---
4. Häcken
5. Bunkeflo
6. Åtvidaberg
7. Sirius
8. DIF
9. Mjällby
10. Örgryte
11. Landskrona
12. Enköping
13. Jönköpings Södra
14. Falkenberg
---
15. Öster
16. Sylvia

Jag underskattade Norrköping, Åtvidaberg och alla nykomlingar utom Sylvia. Särskilt Bunkeflo har överrraskat positivt under sin första säsong i superettan. Bland lagen jag överskattade märks Jönköpings Södra, Landskrona och - förstås - Öster. Däremot prickade jag hyfsat rätt när det gäller lagen bakom Norrköping i toppen och helt rätt när det gäller DIF. Åttondeplatsen kändes omöjlig att nå under nästan hela året, men lustigt nog blev det precis så det slutade. Därmed gör DIF faktiskt sin bästa säsong i superettan, både när det gäller inspelade poäng och vunna matcher. Det fanns inte heller på kartan för någon månad sedan.

Mitt paraply

Det regnade och blåste när jag gick till jobbet i morse. Därför fick jag plocka fram mitt rödvita paraply. Det brukar kunna bli bra fart i vindarna där jag bor, och jag överdriver inte när jag skriver att jag har ägt andra paraplyn som inte ens har överlevt en sådan promenad. Det rödvita har nog varit med i uppemot tio år nu. Klubbmärkena som pryder det är rätt så nötta, men det håller fortfarande ihop. Just i dag kändes det väldigt symboliskt. Det har knakat ordentligt i fogarna i år, men DIF klarade den här stormen också. Nu ser jag fram emot några månaders relativt lugn.

DIF-Norrköping 2-1

Sjätte raka segern. Sjätte. Raka. Segern. Fantastiskt.

Inför DIF-Norrköping

Hemmamatchen mot Norrköping i morgon blir säkert en härlig folkfest. Jag kan inte vara där, men jag känner mig ganska nöjd ändå. Samma helg som den sista omgången i årets seriespel avgörs åker vi på konferens med jobbet. Det är en viktig konferens och det känns nödvändigt att följa med, men det var under stor vånda som jag anmälde mig för en månad sedan. Tanken på att sitta på en anläggning på västkusten och diskutera redaktionella resurser samtidigt som DIF spelade för sin existens i superettan var nästan outhärdlig. Nu slipper jag det. Det är jag oändligt tacksam för.

Min startelva:

S. Nurme

K. Norrbin - D. Mrdjanin - M. Tappert - C. Wiktorsson

M. Garcia - H. Berger - T. Solberg - M. Karlsson

A. Drugge - S. Hasani

Bänken:
J. Bohlin, E. Berger, A. Holmberg, J. Bertilsson, J. Bergman

Milles revansch

Jag tillhör dem som har tvivlat på Milenko Vukcevic. Det finns fortfarande anledning att ifrågasätta en del av sakerna han har sagt och gjort, men på andra punkter är det bara att erkänna att jag var fel ute. Jag minns till exempel att jag reagerade starkt när han sa att DIF skulle behöva ta 32 poäng för att hänga kvar. Samma sak när han förklarade att han funderade på att spela om kontraktet var säkrat inför hemmamatchen mot Norrköping i sista omgången. Då - i slutet av augusti - kändes båda sakerna fullständigt osannolika. Nu står DIF på 35 poäng och är klart för spel i superettan nästa säsong. Milenko Vukcevic fick rätt. Dessutom visste han uppenbarligen vad han gjorde när han satsade på Simon Nurme och Djordje Mrdjanin. Vi var många som tyckte att målvaktsbytet var idiotiskt och att den där mittbacken som ingen sett knappast var något att satsa på, men båda har spelat nyckelroller i lagets uppryckning under hösten. Sådant kallas fingertoppskänsla. Jag har inte funderat färdigt på om jag tycker att Milenko Vukcevic ska leda DIF nästa säsong också, men att han har åstadkommit något stort i år kan ingen ta ifrån honom.

2007

Tre dagar efter bragdmatchen i Sundsvall handlar snacket mellan supportrarna redan om nästa säsong. Alla sådana diskussioner är förstås högintressanta, men det kan vara läge att stanna upp och se tillbaka också. Herregud, vilken resa det har varit. Att Abder Kabous fick kicken i början av året var väl något slags förvarning om vad som komma skulle. Sedan brakade det loss på allvar i april. Premiärförlusten mot Örgryte. Fler förluster och riktigt dåligt spel. Förnedringen i bortamatchen mot Mjällby. Hoten och attentatet mot Mark Selmer. Mark Selmers avhopp. Den positiva Adde-effekten som visade sig bli högst kortvarig. Jonas Lindskogs knäproblem som tvingade honom att sluta. Andreas Anderssons tränaravhopp. Alla provspelarna som kom till Degerfors men var för dåliga. Andreas Petterssons avhopp. Ännu fler förluster. Gunnar Rydholms död. De märkliga uttalandena av Milenko Vukcevic. Sylvias grymma kvitteringsmål i slutminuterna. Momssmällen. Och så plötsligt - fem raka segrar som förändrade allt. Jag tror faktiskt inte riktigt att jag har fattat det än.

Fortfarande inget konstgräs

Just nu går grävskoporna utanför mitt köksfönster varje ljus timme på dygnet. Vänersborgs kommun ska bygga en bandyarena och satsar samtidigt omkring tio miljoner kronor på en uppvärmd konstgräsplan i samma område. Till saken hör också att de bästa fotbollslagen här spelade i division 5 i år. Visst är det lite märkligt att Degerfors - som är den kommun i landet som är mest intimt förknippad med fotboll - inte kan göra en liknande satsning?

Tony Flygare

Jag har inga större problem med att strulputten Tony Flygare får chansen att komma till Degerfors och visa upp sig i en testmatch. Däremot utgår jag från att han måste prestera något extraordinärt för att erbjudas ett kontrakt. Hans "företrädare" Michael Kallbäck (som verkar vara från Degerfors och säkert har lyckats ordna med det här provspelet just därför) försöker sälja in honom genom att hävda att han är i samma form som Andreas Drugge var för två år sedan. Det är naturligtvis bara nys. Andreas Drugge kom från Elfsborg som är ett etablerat lag i allsvenskan. Tony Flygare kommer från Husie i division 5. Det är en jävla skillnad.

Landslagsaktuella?

Matchen på Norrporten arena i söndags bevittnades tydligen av Lasse Lagerbäck. Nu utgår jag från att vi får se Simon Nurme, Magnus Tappert och Andreas Drugge i EM-kvalet mot Spanien.

Party

Jublet efter målet i söndags står förstås i en klass för sig, men bilderna från firandet på Bosna är inte heller dumma. Särskilt roligt är det att se Mano Garcia i så fin form. Med tanke på hans sätt att ta för sig på dansgolvet känns det som att alla rykten om att han har varit utanför måste tas med en extrem nypa salt.

Ingen hjälp

Jag tillhörde dem som försökte dämpa ångesten genom att satsa en hundring på "fel" resultat i går. Ett tag i den andra halvleken kändes det verkligen som att jag skulle vinna 1 500 spänn. Att Falkenberg och Öster tog varsin trepoängare var inga skrällar, men jag hade haft väldigt svårt att förlåta Norrköping om det hade blivit så. Nu känns det faktiskt bara bra. DIF fick ingen hjälp utan fixade det här helt på egen hand i årets tuffaste match. Det är fruktansvärt strongt gjort. Jag är alltid stolt över att hålla på det här laget, men just i dag är den känslan nog starkare än någonsin.

Nattlig njutning

Den här fantastiska dagen borde egentligen varit slut för länge sedan, men det är svårt att sova när det finns matchrapporter och annat godis att frossa i. Det här går till exempel att se precis hur många gånger som helst. Allt känns bara så gott just nu.

Sundsvall-DIF 0-1

Tre poäng borta mot Sundsvall. Femte raka segern. Det är bara så sjukt bra gjort. Nu blir det superettan nästa år också. Underbart!

Nu måste jag till jobbet ...

Inför Sundsvall-DIF

Det var länge sedan det kändes så bra inför en match som inför den i morgon. Sundsvall har varit grymt på hemmaplan i år och ska bara ta den där segern som säkrar avancemanget till allsvenskan. Det är ett tufft utgångsläge. DIF är visserligen inte på helt säker mark än, men inför den här matchen behöver inte spelarna känna någon press. Det ska bli väldigt spännande att se hur långt höstformen räcker när motståndet är det tuffast tänkbara. Lyckas de få med sig en poäng hem har de gjort en oerhörd prestation. Misslyckas de (vilket är det troliga) finns det tre andra matcher att hoppas på. Den här söndagen borde kunna sluta lyckligt.

Min startelva:

S. Nurme

K. Norrbin - D. Mrdjanin - M. Tappert - C. Wiktorsson

J. Bergman - H. Berger - T. Solberg - M. Karlsson

A. Drugge - M. Garcia

Bänken:
J. Bohlin, A. Holmberg, J. Bertilsson, E. Nilsson, C. Nwogu

Påfyllning i truppen

Det känns jättepositivt att DIF har knutit upp Christoffer Wiktorsson, Andreas Gunnarsson och Mario Simunovic för framtiden. Kontrakten hade gärna fått vara skrivna på lite längre tid, men två år är mycket bättre än inget. Att det sker vid rätt tidpunkt visar inte minst Manchester Citys påstådda intresse för Christoffer Wiktorsson. Steget från att åka till England och provträna till en karriär som utlandsproffs är naturligtvis väldigt långt, men det överdrivna hemlighetsmakeriet sätter åtminstone fart på fantasin. Då är det lätt att känna sig kluven. Å ena sidan vore det roligt att få se Christoffer Wiktorsson på Stora Valla så länge som möjligt. Å andra sidan skulle en försäljning kunna lösa föreningens ekonomiska problem. Snackar vi om en klubb i Premier Leauge snackar vi sannolikt om miljonbelopp.

Berger vill fortsätta

Ibland händer det att artiklar som Karlskoga-Kuriren inte publicerar på sin egen webbplats går att hitta på Nerikes Allehandas. Det senaste exemplet är en intervju med en ovanligt frispråkig Henrik Berger. Han sopar till Tony Gustavsson och Andreas Pettersson, hyllar Milenko Vukcevic och surar över att han inte har erbjudits något kontrakt inför nästa säsong. Det är häftigt att han vill köra vidare, men Andreas Andersson och kompani bör nog ta en allvarlig funderare på hur de ska agera. Efter en tung vår har Henrik Berger kommit tillbaka starkt under hösten. Om DIF klarar kontraktet kommer han att vara en av hjältarna. På sätt och vis vore det skönt om det fick sluta där. Det går faktiskt inte att bygga ett lag för framtiden kring en 38-åring.

Sebastian Karlsson

Sebastian Karlssons flytt till Landskrona kändes som ett underligt career move redan för ett år sedan. Nu framstår det som direkt korkat. Att sitta på bänken bakom målvakten som landets klackar har förvandlat till ett skämt kan inte vara speciellt roligt. Dessutom har det gått ut över hans spel. Den Sebastian Karlsson som stod i DIF hade inte släppt in Andreas Drugges fösning till 2-0.

Munspelsmannen

När Andreas Drugge skjutit 3-1 mot Landskrona i lördags var det förstås livat på Stora Valla. Mitt i jublet hörde jag ett märkligt ljud bakom ryggen. Jag vände mig om och fick syn på en snubbe som firade genom att lira loss på ett munspel. Hur tufft som helst.

Manomania

Det finns ytterligare en sekvens från matchen mot Landskrona som har fastnat i mitt medvetande. Den ledde inte till något och har inte nämnts i rapporterna, men jag skulle beskriva den som högkaratigt fotbollsgodis. Jag tror att det var någon gång i den andra halvleken som en hög lyrboll damp ned vid fötterna på Mano Garcia. Precis bakom honom fanns ett par spelare från Landskrona. Nu får vi inte glömma att det är den svenska andraligan vi snackar om. Spelare på den här nivån brukar ha fullt sjå med att få kontroll över en sådan boll. Lyckas de med det väntar en närkamp med de där två motståndarna, och lyckas de vinna den kan de hitta på något konstruktivt. Kanske. Mano Garcia skippade det där. Han mötte bollen med en liten touch, lättade in den i en fri yta och satte full fart. Landskronaspelarna hade inte ens hunnit reagera när han var fem meter från dem och på väg mot mål med bollen under kontroll. En aktion av allra högsta klass.

Det var inte mer än några månader sedan som Mano Garcia kallades "truppspelare" i Vulkanernas gästbok. Många har hyllat honom sedan dess, men det där riktiga erkännandet har han fortfarande inte fått. Jag tycker att det är hög tid att börja betrakta honom som ett fynd av samma kaliber som Daniel Mendes.

Än är det inte klart

Jag tillhör dem som inte riktigt gillar snacket om att kontraktet är klart "i praktiken". DIF är i mycket bra form just nu, men vi ska inte glömma att de tre senaste segrarna har kommit mot lag från den nedre delen av tabellen. Nu väntar en bortamatch mot seriens bästa hemmalag och en hemmamatch mot seriens bästa bortalag. Chansen att skrälla finns alltid, men normalt sett blir det inga fler poäng. När det gäller konkurrenterna har Falkenberg - som också är i bra form - kvar att möta Åtvidaberg hemma och Mjällby borta. Möjligheterna att ta full pott där bör vara mycket goda. Öster har sett bedrövligt ut på slutet men har ännu lättare matcher kvar än Falkenberg. Ett lag som spelade i allsvenskan förra året har förstås chansen att vinna hemma mot Mjällby och borta mot Enköping. Det enda laget som måste prestera något extra för kunna ta två raka är egentligen Jönköpings Södra. Norrköping borta är en extremt tuff uppgift, men om det skulle bli en skräll där kör spelarna säkert över Sirius hemma av bara farten.

Naturligtvis är det osannolikt att allt ovanstående ska inträffa samtidigt, men omöjligt? Nej. Det här är inte klart än.

DIF på tv

Det ska bli riktigt skojigt att se den tuffa bortamatchen mot Sundsvall på TV4 Sport. Samtidigt kan det finnas nackdelar med att DIF får visa upp sig i nationell tv. Jag skulle till exempel känna mig lugnare om Andreas Andersson ser till att Christoffer Wiktorsson skriver på ett kontrakt innan söndag.

När orden tar slut

Kändes mitt förra inlägg futtigt i förhållande till vad vi fick uppleva på Stora Valla i lördags? Det var det också. Jag brukar inte ha svårt för att skriva om DIF, men nu ... Först fyra segrar av 24 möjliga. Sedan fyra av fyra. Då finns det inga ord som räcker till.

DIF-Landskrona 3-1

Det fanns en fruktansvärt obehaglig sekvens i matchen mot Landskrona. Mindre än fem minuter kvar. En långboll dimper ned i straffområdet framför Simon Nurme. Han tar några steg ut men stannar upp samtidigt som mittbackarna för en gångs skull tvekar. En svartvit bortaanfallare kommer först och lobbnickar mot det öppna målet. Under ett par ångestladdade sekunder är jag övertygad om att verkligheten hunnit ifatt DIF - innan bollen smiter en decimeter utanför. Sedan dröjer det bara någon minut innan Andreas Drugge pangar in 3-1 i den andra målburen och avgör matchen. Den sanslösa hösten 2007 kan fortsätta.

Inför DIF-Landskrona

Är DIF tillräckligt bra för att ha chansen att ta tre poäng mot ett skadedrabbat Landskrona? Absolut. Är laget tillräckligt bra för att vinna fyra raka matcher i superettan? Den frågan känns svårare att svara jakande på. När DIF har missflyt brukar vi trösta oss med att sådant alltid jämnar ut sig i längden. Nu har laget haft flyt ett tag, men samma logik gäller rimligtvis fortfarande. Jag är allvarligt oroad för att det kommer ett bakslag i eftermiddag.

Min startelva:

S. Nurme

K. Norrbin - D. Mrdjanin - M. Tappert - C. Wiktorsson

A. Holmberg - H. Berger - T. Solberg - M. Karlsson

A. Drugge - M. Garcia

Bänken:
J. Bohlin, T. Hedberg, J. Bergman, J. Bertilsson, C. Nwogu

Juniorerna

Juniorerna avslutade en fantastiskt fin säsong med att dänga till Carlstad United med 3-1 i DM-finalen. Ett märkligt resultat, med tanke på att den värmländska fotbollens framtid som bekant finns i Karlstad ... Hur som helst, ungdomarnas framfart under det här året gör att det finns en del att fundera på inför framtiden. Just nu pratas det om att åldersgränsen för juniorfotboll eventuellt kommer att höjas. Oavsett hur det blir med den saken och oavsett i vilken division DIF hamnar till slut tycker jag att flera av de unga spelarna bör erbjudas riktiga a-lagskontrakt. Christoffer Wiktorsson har fått chansen redan i år och klarat sig fantastiskt bra. Det finns säkert fler som är mogna att göra samma resa. Jag vet egentligen för lite om de enskilda spelarna för att uttala mig, men George Kojadinovic och Mario Simunovic spelar åtminstone på positioner där det skulle behöva fyllas på i a-truppen.

Assistkungen

Jag råkade hamna på fotbollförbundets sidor med statistik och upptäckte att det bara finns fem spelare i superettan som har slagit fler målgivande passningar än Shpetim Hasani. Det är något för hans argaste kritiker att tänka på. Jag har också klagat på hans ineffektivitet, men att det finns spelare som passar till målen är faktiskt lika viktigt som att det finns spelare som gör dem.

Lagets ryggrad

Tobias Solberg och Henrik Berger har haft bättre fotbollssäsonger än den här. Under året har båda visat upp ett spel som gjort dem till tacksamma mål för häcklarna på Stora Vallas ståplatsläktare. Av samma anledning har de ofta hamnat på bänken när jag och andra supportrar lekt hobbycoacher och tagit ut egna startelvor.

Det får vara slut med där nu. Tobias Solberg och Henrik Berger har nämligen den egenskap som är viktigast av alla i det utsatta läge DIF befinner sig i. Hjärta. Häromdagen var jag inne och kikade på hur Östers supportrar resonerar just nu. De flesta verkar vara överens om att lagets usla spel hänger samman med att det är för få i truppen som känner något för klubben. Jag tror att de kan ha en poäng. Därför känns det helt rätt att Milenko Vukcevic satsar helhjärtat på de två spelare som har gjort överlägset flest matcher för DIF. Tobias Solberg och Henrik Berger är lagets ryggrad. Båda bör vara på planen varje sekund som återstår av superettan.

Inget är klart

Mitt i glädjeruset efter matchen mot Falkenberg kändes det tryggt att höra Tobias Solberg prata om fortsättningen i Sveriges Radio Värmland. "Det är stenhårt jobb som gäller ..." och "Det är bara att fortsätta att kriga ...", sa han bland annat. Jag hoppas verkligen att spelarna omfamnar det tänkandet i verkligheten också. Läget är ljust just nu, men ingenting är klart än. Faktum är att det räcker med ett bakslag mot Landskrona och fel resultat i ett par andra matcher för att DIF ska vara nere i brygga igen inför de avslutande två omgångarna. Skulle det bli så går det här nog inte vägen.

Tack, Grunden Bois

DIF har vädjat om ekonomiskt stöd från resten av den svenska fotbollsrörelsen för att klara skattesmällen. Tystnaden från de allsvenska klubbkanslierna är talande, men pyttelilla Grunden Bois skänker en tusenlapp och uppmanar andra föreningar att göra detsamma. Det är faktiskt fullständigt fantastiskt. Tack!

Landets krona

Ingenting går upp mot gamla Skåne.
I Landskrona, där är det toppen tycker jag ...

Falkenberg-DIF 1-2

Precis när andra halvlek skulle sparkas i gång i eftermiddags slutade min uppkoppling att fungera. Med tanke på Falkenbergs dominans innan paus kändes det nästan skönt. Jag fegade, drog i gång ett inspelat avsnitt av House och försökte låta bli att tänka på fotbollen. Efter 45 minuter i tv-soffan var min pessimistiskt lagda hjärna ändå inställd på att Falkenberg hade vunnit. Känslan av att knappa in 386 på fjärrkontrollen, få upp rätt sida på text-tv och se siffrorna 1-2 ... Eufori och lättnad. En sådan enorm lättnad.

Mano Garcia gjorde målen och förtjänar givetvis alla hyllningar han får i kväll. Själv tänker jag ändå mest på Tobias Hedberg och Markus Karlsson. När jag såg att Renato Rodrigues var bänkad och att Falkenberg ställde upp med tre anfallare kändes det nästan hopplöst, men våra vikarierande mittbackar verkar ha varit glimrande med tanke på förutsättningarna. Fantastiskt.

Grattis Ralf

Ralf Edström vet vad som är väsentligt i tillvaron. Nyhetsbyrån TT Spektra har intervjuat honom med anledning av att han fyller 55 år i dag. Sist i artikeln får han berätta hur han ska fira:

"Jag åker till Falkenberg för att heja på mitt rödvita Degerfors som ligger sist i Superettan. Vi måste ta oss förbi Falkenberg för att gå vidare så det är en oerhört viktig match."

Inför Falkenberg-DIF

Efter den senaste veckans motstridiga uppgifter var det en stor lättnad att få höra att Renato Rodrigues är tillbaka i truppen inför matchen mot Falkenberg i morgon. Han är ojämn och har känts som en säkerhetsrisk många gånger, men vi får inte glömma att det finns andra matcher där han har tillhört de främsta på planen. Jag ser hellre honom bredvid Tobias Hedberg än en spelare som inte har någon erfarenhet alls av att spela mittback på den här nivån. Sedan är det förstås så att morgondagen kommer att bli sjukt jobbig ändå. Tobias Hedberg spelar med smärtor och Renato Rodrigues bör vara matchotränad efter att ha varit ordentligt ute i kylan mot slutet. Båda måste få hundraprocentigt understöd från alla andra i laget för att DIF ska ha en chans att ta poäng.

Min startelva:

S. Nurme

K. Norrbin - T. Hedberg - R. Rodrigues - C. Wiktorsson

M. Garcia - H. Berger - T. Solberg - M. Karlsson

A. Drugge - S. Hasani

Bänken:
J. Bohlin, J. Bertilsson, A. Holmberg, J. Bergman, E. Nilsson

CU-Svennis

Säga vad man vill om Svennis. Han är i alla fall konsekvent ...

Rörliga bilder

Inför bortamatchen mot Häcken noterade jag att det stod en bil från Västnytt på parkeringen utanför Rambergsvallen. När det gick som det gick såg jag förstås fram emot att komma hem och frossa i Andreas Drugges mål framför datorn. Så blev det inte. Jag följer inte Västnytt slaviskt, men såvitt jag har sett resulterade teamets besök bara i en spelsekvens på några sekunder i ett förhandsinslag inför Häckens nästa match mot Ljungskile.

Det här är bara ett exempel på något jag har irriterat mig på länge. Vi som älskar DIF intresserar oss för ett lag som utövar landets populäraste sport och spelar i den näst högsta serien. Trots det går det nästan aldrig att se några rörliga bilder från matcherna. De som har rättigheter att filma finns inte på plats. De som gärna skulle filma - typ fan-tv - har inte rätt att göra det. Det är snudd på skandalöst. Fotbollförbundet borde verkligen fundera på om det inte går att göra något för att få ut fler rörliga bilder från arenorna. Jag tror att det vore ett bra sätt att öka intresset för sporten.

Nya blogglänkar

Nu har jag äntligen fått tummen ur och uppdaterat länksamlingen till höger med ytterligare fem bloggar som har rödvit anknytning. Det finns med andra ord mycket att läsa fortfarande, trots att några av de gamla hjältarna verkar ha gett upp helt.

DM: Karlskoga-DIF 1-4

Segern i DM och de två målen av Chukwudi Nwogu borde vara något att glädja sig åt, men beskedet om att Fredrik Holmberg fick gå ut redan i den första halvleken överskuggar förstås allt annat den här kvällen. Eftersom Renato Rodrigues verkar vara helt ute ur bilden (av någon anledning som jag har mycket svårt att förstå) råder det akut mittbackskris i DIF inför årets viktigaste match. Dessutom har Falkenberg två raka segrar. Glöm det där om att sova gott om nätterna. Ångesten är tillbaka - på bred front.